Vinnare och förlorare?

Just då en utvidgad strejk skulle träda i kraft lyckades parterna inom massa- och pappersindustrin nå en överenskommelse. Det 25:e och sista inom svensk industri.

Vem vann? Och vem förlorade?

Eller kanske är det så att den svenska massa- och pappersindustrins tuffast konkurrenter är de verkliga vinnarna?
Stora delar av den svenska skogsindustrin utsätts idag för hård konkurrens från snabbväxande skog i t.ex. Brasilien. Andra delar har ett stort beroende inom den i framtiden minst sagt osäkra papperstidningsindustrin. Inom t.ex. wellpappförpackningar satsar kinesiska bolag kraftfullt.
När de svenska produkternas kvalitet blir allt mer utmanad av nya aktörer, med i många fall lägra priser, framstår den svenska tryggheten som leverantör som en allt viktigare (åtminstone kortsiktigt) konkurrensfaktor. Just därför är det inträffade ytterst olyckligt!

Låt oss se på vad denna konflikt kostat den svenska industrin:
Man bedömer att kostnaderna stannar vid en halv miljard kronor i uteblivna försäljnings- och exportintäkter. Detta är fakta på bordet!
Men den största kostnaden torde ligga i skadat förtroende hos kunderna. Och hur kan det värderas?

I dagens DI kan man läsa ”Tetra Pak hotar byta leverantör”! Vad skulle det kosta svenskt näringsliv?

Tetra Pak är idag den största köparen av vätskekartong (betydande kund till SCA och Korsnäs).

”Strategisk betyder den här konflikten att vi måste se över om vi kan vara så pass beroende av svenska kartongbruk som vi är. Idag köper vi 45% av vår kartong från svenska bruk och ser vi att det saknas en trygghet i leveranserna måste vi se över vår försörjningsstrategi” säger Jörgen Haglin, kommunikationsdirektör på Tetra Pak.

Tetra Pak såg i går eftermiddag (läs den 26 april) så alvarligt på läget att man övervägde att börja kvotera leveranser till sina kunder.

Han fortsätter: ” Som du förstår påverkar det oss rätt dramatiskt och det har parterna möjligtvis inte riktigt insett. Det här är en konflikt som drabbar långt utanför Sveriges gränser. Det är inte alls bra, för att uttrycka mig milt”.

Stora Enso producerar 700.000 ton vätskekartong om året och Korsnäs / Frövi producerar en dryg halv miljon ton. Dessa stora volymer bygger på ett mycket nära samarbete med Tetra Pak.
”Det bygger på att svensk skogsindustri historiskt sett har ett rykte om sig att vara säker i sina leveranser och till en bra kvalitet, men det ryktet har nu fått sig en rejäl törn i och med den här konflikten” säger Jörgen Haglind.

Korsnäs VD Christer Simrén säger: ”Sverige har varit så stabilt, vi har varit landetapril simren utan strejker. Det är det som är så alvarligt. Nu är den här freden bruten av facket för att få mer än alla andra”.

När det blir allt svårare att behålla en ledande position baserat på de ”Traditionella konkurrensfaktorerna” (läs mer i mina tidigare blogginlägg) är det min uppfattning att de svenska skogs- och massaföretagen nu måste mobilisera det allra bästa av sina krafter och visa att man ligger före konkurrenterna rejält inom det jag brukar tala om som ”de nya konkurrensfaktorerna” (läs i tidigare inlägg).

Källa: DI, 27 april 2010

One Response to “Vinnare och förlorare?”

  1. Jan-Erik Davidson Says:

    Hej Johan,
    tack för din visa tolkning av strejkers konsekvenser – som gör att man som leverantör inte kan vara “All time high” inför kunden. Det kan ta 20 år att bygga upp ett förtroende och 20 minuter att rasera det genom t.ex. leveransbrister.

    Det bör ju vara så – i fortsättningen – att det är exportindustrin som sätter nivån i löneförhandlingarna.
    Nu exporterar vi på en “räkmacka i form av en svag krona”, jämfört med Euron – som gör att vi kan hävda oss. Dock kan inte ett lågt pris kompensera ett leveransstopp.

    Vi är nu tacksamma att pappers- och massaleveranserna är igång igen – med mångas blotta förskräckelse, alltså!
    Det hjälper heller inte att det finns strejkkassa som kan kompensera strejkförlusterna via Svenskt Näringsliv, nix!
    Kunden är Kung och väljer sina leverantörer efter vem som är “All time high”.

    //Jan-Erik