Vilken chef har du? Så tacklar du de olika ledarstilarna

Chefens sätt att styra har stor betydelse för hur en medarbetare mår.
Men vilka styrningssätt är de bästa – och vad stressar personalen mest?
”De allra flesta har problem med den otydliga chefen”, säger psykologen Sandra Guteklint.
Har du bytt jobb eller tjänst någon gång har du med all sannolikhet varit med om några olika typer av chefer. Det kan vara chefen med stort kontrollbehov, där detaljerna synas i sömmarna och du ges lite utrymme till att själv styra ditt jobb. Men det kan också vara chefen där du ges lite väl lösa tyglar och du får problem med att veta vad du ska prioritera. Den gemensamma nämnaren är att du som anställd måste tackla din chef, oavsett vilken stil han eller hon har.

”Ett bra tillfälle att göra det på kan vara i utvecklingssamtal, att man upplyser chefen om vad man behöver snarare än att undvika rätt eller fel. När presterar jag och mår bäst och vilken typ av chef behöver jag? Vissa behöver tydliga instruktioner och vissa behöver mycket frihet.”, säger ledarskapsutbildaren Markus Amanto.

Vilken chef har du? Di har delat upp dem i några olika kategorier med frågeställningen hur du som anställd kan tackla och jobba bäst med din chef.

Kompischefen
Med den här chefen har du kanske en relation även utanför jobbet eller så känner ni varandra så pass bra att chefen ofta pratar om privata saker på jobbet.

Nina Jansdotter, beteendevetare och jobbcoach, menar att det är närmast omöjligt att vara kompisar på jobbet – eftersom du då lätt favoriseras och kan bli isolerad av resten av gruppen.

”Om man ska vara kompis måste chefen vara lika bra kompis med alla, vilket är en omöjlighet. Annars blir det som en förälder som älskar ett barn mer, det går inte”, säger hon.

För den anställde gäller det att påminna om att ni inte kan vara kompisar på jobbet. Ett sätt att tydliggöra era roller kan vara att, på ett lite skämtsamt sätt, använda sig av titeln ”chefen”, menar Nina Jansdotter.

”Ibland kan man behöva vara tydlig, att man inte tycker att det är bra att ni är för nära på jobbet. Påpeka gärna att han eller hon inte ska ta det personligt utan att det handlar om situationen i stort, att det är svårt att vara vän när du är min chef”.

Annars finns risken att man blir utesluten ur sin grupp.

”Det har jag varit med om och det blev ett tråkigt slut. Personen blev sjukskriven på grund av utmattningsdepression. Hon blev helt isolerad och mobbades ut. Det är inte att föredra”, säger Nina Jansdotter.

Kontrollchefen
Här har du att göra med en person som helst gör ditt jobb själv. Chefen har lite tillit till sin personal och är oerhört rädd för att misslyckas.

”Chefen kanske känner sig pressad uppifrån och vill säkerställa att inget faller på honom eller hennes ledning. Eller att man har svårt att delegera och känna tillit andras kunskaper”, säger psykologen och psykoterapeuten Sandra Guteklint.

Nina Jansdotter tipsar om att försöka förklara att du kan sitta inne på lösningar som kan gagna företaget om du får göra det på ditt sätt.

”Då är det bra att visa på något konkret. Om chefen någon gång pekar mindre med hela handen och lämnade lite utrymme, då är det bra att ge feedback och tacka för förtroendet”, säger hon.

Sträckan att känna tillit från ”kontrollchefen” är, enligt Nina Jansdotter, ofta väldigt lång.

”Perfektionisterna har ofta ångest för att misslyckas, då måste de gradvis få inse att de inte misslyckas trots att de släpper lite. Men du måste förtjäna det förtroendet och det går inte snabbt.”

Uppsidan är att när du väl får förtroende kan det leda till att du på sikt ges stora mandat. Nina Jansdotter nämner chefer som på grund av sitt kontrollbehov ofta ta mer sig hela team av personer de anser är lojala och duktiga när de byter arbetsplats.

Den otydliga chefen
Psykologen Sandra Guteklint möter många anställda och det allra vanligaste problemet som de lyfter fram gällande chefer är otydliga chefer. Otydlighet kring mål, otydlighet kring arbetsbeskrivningar, roll och arbetsuppgifter.

“Dessa chefer ger sällan tydlig feedback och bekräftelse och sammantaget skapar det stress hos många”, säger hon.

Hon råder den anställde att prata med sin chef, alternativt söka stöd hos HR för att få bukt med problemet.

Markus Amanto liknar problemet med att köra bli utan blinkers.

”En av mina favoritdekaler bak på en bil är: Blinkers är bättre än tankeläsning.

I vår kommunikation är det lätt hänt både i jobbet och privat att vi förväntar oss att andra ska vara tankeläsare snarare än att vi uttrycker vad vi behöver och önskar.”, säger han.

Den kännslomässiga
Här handlar det om en högljudd person som sällan drar sig inte för att kritisera sina anställda öppet. Men ger också beröm.

”Den här chefen ska man inte ha om man är konflikträdd och tar saker och ting personligt. Om det är en emotionell typ så måste man kunna se att chefen ändå har ett gott hjärta”, säger Nina Jansdotter.

Den här typen av chefer är ofta passionerade i sitt jobb och har nära både till raseriutbrott, skratt och beröm, enligt beteendevetaren.

”Pendeln kan svänga åt båda håll. Men om man tycker att det är jobbigt med den typen av känslosamhet och ilska kan man bli sårad ofta och rädd och vara en hälsofara.”.

Den lata chefen – så kallade ”freeriders”
En kategori som inte levererar, som låter sina anställda göra jobbet men tar själv åt sig äran. Den här typen av chefer är inte längre särskilt vanliga, enligt Nina Jansdotter.

”Förr kunde man icke-leverera i tysthet. Idag är organisationerna mer transparanta, mer snabbrörligt och man är som anställd inte lika lojal längre”, säger hon.

Här gäller det som anställd att påtala problemet med sin chef, men räcker inte det gå vidare till chefens överordnade. Då är det stor chans att den underpresterande chefen inte får vara kvar.

”I vissa organisationer kan det ta längre tid, att man håller varandra om ryggen. Men jag upplever ändå att det inte går att missköta sig så länge. Man åker snabbare ut nu”.

Källa: DI.se, 19 oktober 2017
Länk

Comments are closed.