Därför borde arbetsgivarna anställa 50-plussare

50-plussare är mer engagerade i sitt jobb än många yngre. Det visar en ny stor livsstilsundersökning bland över 20.000 anställda från företagshälsovården Feelgood.  

På dagens arbetsmarknad är ålder och erfarenhet inte några särskilt gångbara meriter. DO-anmälningarna om åldersdiskriminering har ökat med 25 procent sedan 2015. En rapport från IFAU, statens institut för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, visade 2017 att chansen för arbetssökande att bli kontaktade av en arbetsgivare faller kraftigt redan från 40-årsåldern. 

Men nu är det hög tid att arbetsgivare över lag börjar ta till sig att femtioplussarna är riktigt intressanta medarbetare. Det tycker Stefan Gram, chefsläkare på Feelgood, som låtit 20.000 anställda hos sina kundföretag svara på 140 självskattningsfrågor kring engagemang, jobbstress, känsla av delaktighet och påverkansmöjligheter. 

– Åttio procent av 60-åringarna, åtta av tio, känner sig mycket engagerade i sitt arbete. Jämför det med 65 procent bland 25-åringarna. Dessutom är femtioplussarna inte lika ofta sjuka som de med småbarn hemma, påpekar Stefan Gram. 

– Efter 50 ser vi ett ökande engagemang och starkare känsla av delaktighet, plus mindre stress  och mindre korttidssjukfrånvaro.Efter 50 ser vi ett ökande engagemang och starkare känsla av delaktighet.

Verksamheten vinner inte bara erfarenhet och kompetens, framhåller Stefan Gram. 

– Arbetsmiljön blir också lugnare med en blandning av äldre och yngre. 

Hon strävar efter en åldersmässigt jämn mix. 2017 körde Lowell (då Lindorff) ett par rekryteringskampanjer som medvetet vände sig särskilt till lite äldre kandidater. Till exempel efterlystes ”personlig mognad”.

På samma linje är kredithanteringsföretaget Lowell Sveriges vd Erika Rönnquist Hoh.

– Vi vill spegla det samhälle vi lever i, säger Erika Rönnquist Hoh. 

– För oss, som har en väldigt stor och heterogen kundbas, är det viktigt att ha en bred palett av anställda, så att vi kan vara en trygg partner för alla. Annars skulle det inte fungera.

Rönnquist Hoh ser också en nationalekonomisk insats i att motverka åldersdiskriminering. Högre riktålder för pensionen kan tvinga dagens 35-åringar att jobba upp till 70-årsåldern. Den ekvationen går inte ihop om de äldre diskrimineras vid rekryteringar.

– Alla behöver jobba längre, både kunderna och vi som servar dem, säger Erika Rönnquist Hoh. 

– All den här kompetensen som människor samlar på sig genom livet – att gå igenom en massa förändringar och transformationer – är ju helt ovärderlig. Du har en erfarenhet som kan fungera som stabilisator.

En tidigare Lowell-anställd är 59-åriga Elisabet Hammar, som i somras efter två år och fyra månader gick vidare till Nordax Bank, där hon arbetar med verksamhetsutveckling i rollen som projektledare/processpecialist.

Elisabet Hammar har alltid haft jobberbjudanden att välja bland, och har sällan stannat mer än ett par–tre år på varje arbetsplats. 

– Jag är en rastlös själ, och skojar ibland om att jag är en jobbhoppetossa, säger hon.

– Det är klart att jag kanske inte blir lika mycket headhuntad som förr. Men det händer ju fortfarande. Det var länge sedan som jag aktivt behövde söka jobb. Med åren har jag skaffat ett stort nätverk, vilket bidragit. Den som söker via annons kan ha det mycket svårare. Men jag har inte upplevt min ålder som något hinder. Det var länge sedan som jag aktivt behövde söka jobb. Med åren har jag skaffat ett stort nätverk.

Både Elisabet Hammar och Erika Rönnquist Hoh tror och hoppas att den uttalade svenska åldersdiskriminering som finns i många branscher är i viss mån övergående. Den närdes av 90-talskrisen och digitaliseringens genombrott, då deras egen föräldrageneration hade svårt att hänga med längre än till de enklaste mobiltelefonerna.

– Men dagens 50-65-åringar är ju inte alls trögare än andra med att ta till sig ny teknik och nya arbetssätt, konstaterar Erika Rönnquist Hoh. 

Femtioplussare mer engagerade och mer sällan sjuka:
Enligt årets stora Jobbhälsorapport från företagshälsan Feelgood – byggd på omfattande intervjuer med 20.000 anställda – anser sig inte den äldre delen av befolkningen må sämre än sina yngre kollegor. 

Sämst mår åldersgruppen 30–40 år, då många är som mest engagerade i familjebildning och börjar få fart på sin karriär.

80 procent av 60-åringarna känner engagemang i sitt arbete. För 25-åringarna är motsvarande 65 procent. 

Upprepad korttidssjukfrånvaron är lägst bland 50–60-åringarna: bland dem hade bara en av tjugo varit hemma från jobbet minst sex gånger eller mer det senaste året. Det är hälften så mycket som de yngre. 

Mest utsatta för arbetsrelaterad stress är 37–47-åringarna. Sedan pekar stresskurvan nedåt. Bland 60-åringarna känner bara en av tjugo av någon jobbstress.

Källa: DN.se, 29 januari 2019
Länk

Comments are closed.