Så avslöjar du skitsnackarna omkring dig

Han förutspådde finanskraschen. Skicklighet eller tur? Nassim Nicholas Taleb har utvecklat ett system för att genomskåda skitsnacket, och det var därför han anade konsekvenserna av den undermåliga riskhanteringen i finansbranschen. Snart kommer hans senaste bok ut på svenska. 

Augustin Erba har intervjuat mannen som avskyr människor som inte vet vad de pratar om. 

Nassim Nicholas Taleb är antingen extremt skicklig eller så hade han bara tur med tajmingen.

2007 skrev han bestsellern ”Den svarta svanen” som handlade om vår tids oförmåga att förutse oväntade händelseförlopp. Han siktade in sig på den bransch som en gång i tiden gjorde honom förmögen – finansbranschen. Sedan kraschade världens alla börser och Taleb blev guru över en natt. 

Nassim Nicholas Taleb.
Nassim Nicholas Taleb. Foto: Eyevine/TT

Att intervjua Nassim Taleb är ungefär som att försöka dricka sig otörstig genom att sträcka ut tungan en regnig dag. Det blir en ständig jakt på droppar och då och då slår blixten ned. Taleb är ökänd bland journalister för två saker: dels för att han återkommande påstår saker i sina böcker som journalisterna inte tycker att han har belägg för och dels för att han går till rasande attack på de recensenter som påtalar detta. 

I sin senaste bok, ”Skin in the game”, pekar han ut två namngivna, mycket kända recensenter – en sägs vara alkoholiserad och den andra säger Taleb inte har läst boken han recenserar. 

Men till DN:s reporter är han vänligt inställd.– Jag gör knappt intervjuer nu för tiden. Men jag gillar Sverige, säger han på telefon.

Den nya boken ser han som en del i en serie där ”Den svarta svanen: vad mycket osannolika händelser kan leda till” var den andra. Och den här handlar om vilka man kan lita på. Här ger han DN:s läsare fem sätt att identifiera skitsnackarna. 

1. Ta inte folk på orden, fråga i stället vad de har åstadkommit

Nassim Taleb gjorde sig en förmögenhet på Wall Street för många år sedan. Och en del av anledningen är att han hela tiden ifrågasätter accepterade sanningar. Han är allergisk mot folk som följer med strömmen. Och han gillar inte att lyssna på dem. Han har också en metod för att undvika folk som inte vet vad de pratar om när det gäller vardagen. 

– Det är väldigt enkelt. Det är svårt att mikrobullshitta. Titta på vad personen har uträttat. Med en makroekonom går det inte att veta, men med en tandläkare är det enkelt att kolla hur hans andra patienter har klarat sig. 

När en ekonom säger att en inflation på två procent är precis lagom kommer det kanske dröja hundra år innan vi vet om det stämmer, men det är lätt att höra med någon som fått en rotfyllning om tandläkaren gjorde sitt jobb. 

Det här är essensen i Talebs nya bok. Att verkligheten har ett filter som gör att de som inte vet vad de pratar om sorteras ut. Det är en slags darwinism på individnivå. En dålig rörmokare gör att vattnet rinner ut på golvet. Lätt att kolla innan man beställer jobbet.

2. Kolla om personen har något att förlora på att ha fel

Han själv kallar det ”skin in the game”, alltså att ha något att förlora, och det är därför som han inte lyssnar på aktieråd från någon som inte själv äger aktier som hen rekommenderar. Taleb tror att en aktiehandlare som återkommande rekommenderar aktier som hen själv äger, och fortsätter att tjäna pengar på aktierna, är någon att lita på.

Och ju längre aktiehandlaren har hållit på, desto mer trovärdighet har råden. Alla kan ha tur, rent statistiskt. Men statistiken säger också att tur tar slut. 

– Jag vet att George Soros inte har tur. För han har hållit på för länge.

 Och själv tillskriver han sig samma förmåga. Han blev rik som ung, och har lyckats hålla i sin förmögenhet. 

– Jag har gjort 700.000 aktieaffärer, säger han. 

Hans resonemang är enkelt. Hade han inte vetat vad han talade om hade han förlorat sina pengar för länge sedan. 

Men frågan är hur det går med objektiviteten. En aktiemäklare som rekommenderar sina egna aktier kan både överskatta värdet eller helt enkelt försöka driva upp det. 

– Jag tror inte på objektivitet. Jag tror att förlusten av objektivitet överträffas av filtreringen. 

Han återkommer ofta till filtrering i intervjun, med det menar han att den som inte gör rätt sållas bort av systemet. Medeltida regenter som gjorde fältslagsplaner och stod först i ledet dödades om planen var för dålig. Den som äger aktier och rekommenderar dem och går i konkurs, den är bortfiltrerad. 

3. Lita inte på de som hänvisar till sin IQ eller sina akademiska meriter 

Nassim Taleb har studerat på universitet, och han själv undervisar på New York University men han har inte mycket till övers för det akademiska. Han menar att systemet är byggt för att underhålla systemet. Och han ogillar tester. Det enda som han verkar ogilla mer än akademiska tester som han menar bara gynnar byråkratiska själar är IQ-tester. Man kan sammanfatta hans syn på IQ test så här: Det enda IQ-tester mäter är förmågan att lösa IQ-tester. 

Taleb tar ett exempel på en sorts fråga som kan förekomma på IQ-tester: En talserie börjar med ”1, 2, 3, 4 – vad är nästa siffra i serien?”

– En person utan fantasi säger givetvis fem. Testet är mer ett test av lydnad. Vet du vad det är de vill att du ska svara?

Han påminner om att det finns talserier som börjar med 1,2,3,4 och inte fortsätter med 5, utan exempelvis 21. (Till exempel en som består av tal som är sådana att instoppade i en viss formel ger de ett primtal. Den talserien börjar 1, 2, 3, 4, 21, 33 …)  Vilket innebär att någon som är suveränt bra på matematik inte kan ge ett självklart svar på vilket tal som kommer efter 1, 2, 3 och 4. 

Och om nu IQ-tester faktiskt mätte intelligens, så borde det inte gå att öva sig till bättre resultat.  

– Jag vet ingens IQ utom den på losers. Det är typ bara rasister och psykologer som pratar om IQ-tester, säger Nassim Nicholas Taleb.

4. Tiden avslöjar alla

Vi har redan varit inne på att aktieinvesterare som är framgångsrika över tid är mer trovärdiga än andra. Om man ska tro på Talebs teorier, i alla fall.  Allt som har överlevt under lång tid visar att det är tåligt, skriver han i ”Skin in the game” och så citerar han en spansk kung från tolvhundratalet – Alfons X av Kastilien: ”Elda med gammal ved. Drick gammalt vin. Läs gamla böcker. Ha gamla vänner.”

5. Att man är felfinnare betyder inte att man har rätt

Att läsa Nassim Talebs böcker är att ge sig in på en halsbrytande resa med en person som är väldigt övertygad om att han har rätt. Och när han har fel, för det har han, gillar han inte att prata om det. 

– Jag börjar skriva, och när det inte är roligt så slutar jag skriva direkt. Jag gör det mer som en målare, en konstnär. Om det tar emot att skriva, gör jag det inte.

När han ska beskriva hur det går till att skriva böckerna låter det underbart. Bara det roliga. Inget av det tråkiga. Och på frågan om de besvärliga delar av skrivandet som är oundvikliga – som till exempel att kolla de fakta man har i boken – har han ett halsbrytande svar. 

– Jag kollar aldrig fakta. Det finns inga fakta i min bok, det är inte journalistik. 

Det stämmer naturligtvis inte, hans bok är full av påståenden. En del uppenbart mindre underbyggda än andra. Men det bekymrar honom inte. 

– Jag gillar heller inte redaktörer som talar om för mig vad jag ska göra. Jag bara lägger ut det. Och sen kanske någon säger att jag har fel. Men jag har bara hittat 4-5 misstag under 21 år. 

Det är också lättare att påstå att saker inte är på ett visst sätt än att påstå att de är det, menar han. Och han sysslar mest med att tala om vad som är fel. Vetenskapen kan falsifiera, som det heter. Månen är inte fyrkantig, det kan vem som helst påstå och ha rätt, men ska man däremot exakt beskriva månens rundning, är det betydligt svårare. 

En enda redaktör har han uppskattat: och det var den som sa åt honom att vara mer sig själv i texten. 

Detaljer intresserar honom inte och de som hänger upp sig på detaljer går miste om den stora bilden.

– Om resonemanget är rätt är allting annat en bagatell. 

Det sista rådet blir alltså både till den som vill avslöja skitsnackarna och den som vill läsa hans bok med behållning. Att någon hittar en detalj som är felaktig, betyder inte att resonemanget är det. Eller att den som hittar felet vet mer än den som har skrivit det. 

Källa: DN.se
Länk

Leave a Reply