Ledare i Dagens Industri om kvinnor, styrelserepresentation och lönsamhet

Svagt stöd för att kvinnor ökar vinst

Det går inte att visa att kvinnor gör företag mer lönsamma, men frågan är fel ställd. Inget talar för att könet är avgörande.

Kraven baseras i stor utsträckning på rapporter som stora konsultfirmor som EY och PwC producerar på temat att mångfald ökar lönsamheten. Ofta är det just rapporter, även om det ibland kallas forskning. Man bör skilja på dessa två genrer. Rapporterna har ofta en beställare och alltid en agenda, de visar alltid att det är mer lönsamt med mångfald. Det är främst de positiva effekterna av kvinnlig representation som rapporteras, eftersom den frågan har funnits längre på agendan.

Forskningen vid ledande universitet om kvinnors karriärer är inriktad på att försöka förklara de skillnader som fortfarande finns när det gäller könsfördelning på topposter i näringslivet. De studerar biologi, beteende och kulturella orsaker. Men även här driver man ibland tesen om att mångfald ger bättre resultat.

Harvard Business Review skriver (4/11 2016) under rubriken ”Why diverse teams are smarter”. Det handlar bland annat om att upptäcka sina egna förutfattade meningar, att heterogena grupper är mer noggranna med fakta därför att de riskerar bli ifrågasatta, och är mer innovativa. Allt detta är intressanta iakttagelser, som säkert är giltiga. Men de är svåra att belägga så som relaterade just till kön och etnicitet snarare än erfarenheter och profil. Dessutom påverkas resultatet av geografi/kultur. Samma tidning citerar i ”When gender diversity make firms more productive” (11/2 2019) en studie som visar att produktiviteten i ett företag kan öka med fler kvinnor om arbetsmiljön redan är jämställd. Annars uteblir effekten.

Peterson Institute for International Economics har tillsammans med EY gjort en stor studie som citerats vida för sin tes, för det är mer en tes än en slutsats, att bolag med 30 procent kvinnor i styrelsen har en vinstmarginal som är upp till 6 procent högre än de utan kvinnor. Samtidigt står det i rapporten att ”effekten av kvinnors närvaro i styrelsen är inte statistiskt robust”. Vidare finns ”ingen statistiskt observerbar evidens för att en organisations lönsamhet påverkas av att ha en kvinnlig vd”.

Vad detta lär oss är att det är fel att tro att man kan härleda resultat direkt till etnicitet och kön, lika lite när det gäller en svart kvinna som en vit man. Det är inget argument emot mångfald, men det visar att man bör applicera begreppet mycket bredare. Det handlar om att bryta normer, och ta in nya perspektiv. Exempelvis rekrytera ur andra åldersgrupper än man brukar, eller utanför sin sektor.

Den tydligaste korrelationen är mellan kvinnor i styrelsen och företagens storlek räknat som marknadsvärde. Stora företag är mer vinstrika och har fler kvinnor i styrelsen. Men det finns ingen kausalitet mellan kvinnor och marknadsvärde. Troligast är att stora internationella företag har en bredare, mer professionell rekrytering och samtidigt har ett hårt tryck på sig från institutionella investerare. På Fortune 500 är 22,5 procent av styrelseledamöterna kvinnor, motsvarande andel på Fortune 1000 är 16,6 procent.

Samtidigt ligger nyrekryteringen på Fortune 500 på runt 44 procent och är alltså nästan jämlik. Det finns en tröghet i styrelser eftersom omsättningen inte är så hög, en förändring tar därför tid. Andelen kvinnliga styrelseledamöter i bolag noterade på Nasdaq Stockholm låg 2020 på 33,7 procent. Utvecklingen går åt rätt håll, men måste också göra det av rätt skäl.

Styrelsen är en ägarfråga, och det är deras ansvar att rekrytera enligt de profiler de söker för bolagets bästa. Successivt kommer rekryteringspoolen att breddas eftersom kvinnor nu dominerar på många högre utbildningar. Samtidigt är det kanske dags att ta nästa steg och se kvinnor som en naturlig del i rekryteringsbasen snarare än en udda resurs.

Källa: DI.se, 29 januari 2021
Länk till artikeln i DI

Comments are closed.