Five (5) easy ways to overcome procrastination

Posted in Allmänt, Executive Coaching, Leadership / Ledarskap on March 22nd, 2019 by admin

Procrastination is like a sore throat; it’s a symptom with many possible causes. Unless you know the cause, the treatment for the symptom might things worse. This column contains the five most common causes of procrastination and how to overcome them.

1. The size of a task seems overwhelming.

Explanation: Every time you think about the task it seems like a huge mountain of work that you’ll never be able to complete. You therefore avoid starting.

Solution: Break the task into small steps and then start working on them. This builds momentum and makes the task far less daunting.

Example: You’ve decided to write a book. Rather than sitting down and trying to write the book (which will probably cause you to stare at the blank screen), spend one hour on each of the following sub-tasks:

1. Jot down as many ideas as possible.

2. Sort the ideas into an outline.

3. List out anecdotes you’ll want to include.

4. Write a sample anecdote to determine style.

5. Review existing materials (e.g. presentations).

6. Assign those materials to sections of your outline.

7. Write the first three paragraphs of a sample chapter.

8. Create a schedule to write 2 pages a day.

2. The number of tasks seems overwhelming.

Explanation: Your to-do list has so many tasks in it that you feel as if you’ll never be able to finish them all, so why bother getting started?

Solution: Combine the tasks into a conceptual activity and then set a time limit for how long you’ll pursue that activity.

Example: Your email account is being peppered by so many requests and demands that you feel as if you can’t possibly get them done. Rather than fret about the pieces and parts, set aside a couple of hours to “do email.” Schedule a similar session tomorrow or later that day.

Thinking of the work as an activity rather than a bunch of action items makes them seem less burdensome.

3. A set of tasks seem repetitive and boring.

Explanation: You’re a creative person with an active mind so you naturally put off any activity that doesn’t personally interest you.

Solution: Set a time limit for completing a single task in the set and then compete against yourself to see if you can beat that time limit. Reward yourself each time you beat the clock.

Example: You’re a newly-hired salesperson who must write personalized emails to two dozen customers. The work involves quickly researching their account, addressing any issues they’ve had with the previous salesperson, and then introducing yourself.

Rather than just slogging through the work, estimate the maximum amount of time it should take to write one letter (let’s say 5 minutes). It should thus take you 120 minutes (2 hours) to write all of them.

Start the stopwatch, write the first email. If you have time left over, do something else (like read the news). When the stopwatch buzzes, reset, write the second email, etc.

4. The task seems so important that it’s daunting.

Explanation: You realize that if you screw this task up, it might mean losing your job or missing a huge opportunity. You avoid it because you don’t want to risk failure.

Solution: Contact somebody you trust and ask if they’ll review your work (if the task is written) or act as a sounding board (if the task is verbal). Doing the task for your reviewer is low-risk and thus the task is easier to start. The reviewer’s perspective and approval provides you extra confidence when you actually execute the task.

Example: You need to write an email demanding payment from a customer who’s in arrears. Because you don’t want to damage the relationship and yet need to be paid, it’s a difficult balancing act–so difficult that you avoid writing the email.

To break the mental log-jam, ask a colleague or friend if they’ll review your email before you send it to see if it hits the right tone. Writing the email then becomes easier because you’re writing it for your friend to read rather than for the customer.

Problem: You just don’t feel like working.

Explanation: You’re feeling burned out and generally unmotivated, so you’re finding it very hard to get down to work.

Solution: You have two choices: 1) reschedule the activity for a time when you’ll be more motivated or 2) motivate yourself in the short-term by setting a reward.

Example: You need to write a trip report but you’re tired after a long day of travel. While you know that the report will be more accurate if you write it now, you decide to write it tomorrow morning after breakfast and coffee–a time when you’re typically more motivated.

Alternatively, you motivate yourself short-term promising yourself that you’ll buy and download a book that you’ve been wanting to read… but only if you write the report tonight.

Source: inc.com, 7 July 2017
By: Geoffrey James

Link

More than work-life balance, focus on your energy

Posted in Allmänt, Executive Coaching on March 11th, 2019 by admin

The idea that we need “work-life balance” is too simplistic. Incorporate these three suggestions to help better manage your energy.

How do you ensure work-life balance? I heard it a lot after my third child was born, and I hate this familiar question. It implies that work is an energy drainer and life an energy restorer. We spend a third of our time at work and many things there energize us, while plenty of things at home deplete us (like getting children to bed). The idea that we need “work-life balance” to stay motivated is too simplistic.

The idea that we need “work-life balance” to stay motivated is too simplistic.

Rather, we simply must manage our energy. We must learn critical skills to balance our energy levels to ensure we alternate high-performance periods with resourcing times. Athletes do this by alternating training with resourcing activities, and we must do the same via activities that give us energy.

There are four primary types of energy: physical, mental, emotional and spiritual.

Physical energy is the most familiar. It defines how tired we feel and how well we feel in our bodies. It is why we recognize we must get up and walk periodically. Physical refresh points in our daily schedules matter, and not just long-term plans to get fit.

Mental energy is what we get from analytical and thinking tasks. Consider times when you are fine physically but mentally tired after a long period of concentration. We each have mental tasks that seem to drain us or lift us.   

Emotional energy derives from connecting with others—from giving and receiving love or appreciation, or helping a friend or colleague discuss their troubles. In turn, negative emotions such as fear, frustration or anger drain energy and cripple performance. 

Spiritual energy is what we get from doing something meaningful to us, something that speaks to our spirit—it can take the form of wisdom, compassion, integrity, joy, love, creativity or peace. We each have experienced working hard, and maybe late, on a project, and becoming physically and mentally tired. But somehow, we gain the energy to continue because it’s something that has fundamental meaning.

Understanding these types of energy is important for leaders who are confronted with constant change. Most of my clients are managing an organizational transformation of some sort. For instance, a client told me how nervous she was to see her team burn out when their change journey was just beginning. She wasn’t sure how to retain the momentum and pace over the long run. Also, she felt that all eyes were on her and worried people would pick up on any flagging energy level and fret that they were doing poorly or the organization was in trouble. As a leader, your emotions affect—and infect—the organization.   

So, what can we do to better manage our energy?

  1. Recognize you can’t stay at high energy and that time to recuperate is essential. Accepting this idea is the first step to better managing your energy.
  2. Don’t bundle all the bad stuff together, which eats into your energy reserves and makes it harder to bounce back up.
  3. Give yourself little boosts each day. Expressing gratitude, for instance, is a potent energy booster.

Basically, adopt ways to quickly boost your energy by identifying what drives and drains your personal energy levels. Then, incorporate them in your daily life at work and at home. Whether it’s a three-minute song you listen to between energy-draining meetings or a quick phone call to a best friend, find what it is. It could also be something that doesn’t seem natural, such as smiling when you don’t feel like it. Smiling actually releases happiness-inducing brain chemicals, so faking it can have a positive effect. Grinning at your screen now can help boost your energy!

Source: McKinsey.com, February 2019
Author: Gila Vadnai-Tolub
Link

Träning minskar risken för depression

Posted in Aktuellt, Allmänt, Executive Coaching on March 11th, 2019 by admin

Träning är effektivt mot depression, slås fast i en studie med över 600 000 deltagare. Till skillnad från tidigare studier kan den här slå fast ett tydligt orsakssamband.

Sambandet mellan träning och minskad risk för depression har visats i tidigare studier, men då har det funnits tveksamheter om huruvida de som tränar har lägre risk att drabbas, eller om personer med risk för depression helt enkelt tränar mindre än andra. Den nya studien, redovisad i Svenska Dagbladet, är unik genom att den visar ett orsakssamband.

”Den visar på ett mer övertygande sätt än tidigare studier att träning skyddar mot återinsjuknande i depression”, säger Lina Martinsson, överläkare och psykiater vid Centrum för psykiatriforskning vid Karolinska universitetssjukhuset Huddinge, till tidningen.

Resultatet gör att träning borde rekommenderas både som behandling och för att förebygga framtida problem, anser Lina Martinsson.

”Man behöver använda den friska kroppen för att se till att den drabbade hjärnan får hälsoeffekter”, säger hon.

Den brittiska studien publiceras i tidskriften Jama Psychiatry.

Källa: DI.se, 11 mars 2019
Länk till artikeln

Höjd lön? Var en skitstövel!

Posted in Aktuellt, Allmänt, Executive Coaching on February 4th, 2019 by admin

Trevliga personer får sämre lön. Över ett helt yrkesliv handlar det om miljontals kronor, enligt en dansk studie.  

Studien, som Harvard Business Review återger, har följt en grupp amerikanska män och kvinnor från grundskolan på 1920-talet och genom hela arbetslivet.

Gemensamt för personerna i gruppen är ett IQ över 140, alltså långt över medel. Den danska forskaren Miriam Gensowski har sedan tittat på gruppen utifrån de fem huvudsakliga karaktärsdragen: öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism och satt resultaten i relationen till löneutvecklingen.

Eftersom kvinnorna inte haft samma karriärmöjligheter som männen under de här åren har fokus hamnat på de arbetande männens egenskaper. Datan visar bland annat att öppenhet har varit en viktig faktor för lönenivån. Individer med en standardavvikelse från medel vad gäller öppenhet tjänade i snitt 5 miljoner kronor mer under en livstid, eller 16,7 procent mer än medel. Även att vara utåtriktad kan ge utslag i lönekuvertet i form av ett påslag om 4,4 miljoner kronor extra under ett arbetsliv för en standardavvikelse.

Att vara snäll och medgörlig är däremot inte att rekommendera utifrån studiens resultat, om hög lön är viktigt vill säga. Enligt forskningsresultaten tjänade män med en standardavvikelse i vänlighet och medgörlighet 8 procent mindre än medel, motsvarande 2,4 miljoner kronor, under en karriär. Studien flaggar dock för att individer med den typen av personlighet kan vara mer benägna att söka sig till underordnade yrkesroller med lägre lön som följd. 

Johan Lagerbielke, forskare vid #Handelshögskolan i Stockholm i ekonomisk psykologi, menar att det inte är en tillfällighet att extroverta personer hamnar på säljsidan.

”Det är ofta där pengarna finns. När det handlar om egenskapen agreeable så hör man ju på ordet att det handlar om någon som är benägen att gå med på någonting, den variabeln brukar i förhandling kallas för ”tillmötesgående”. Har man höga värden på  ”tillmötesgående” är man mindre benägen att konfrontera i en förhandling”, säger han.

Studien visar även att löneskillnaderna främst syns efter att man har fyllt 30. Det är åren mellan 40 och 60 som de extroverta och mindre trevliga medarbetarna ofta drar ifrån i löneutvecklingen.

Något som går lite stick i stäv med att egenskaperna skulle vara de som påverkar lönerna mest. Hade de personliga egenskaperna påverkat förhandlingsbeteendet som i sin tur påverkat lönen så borde skillnaderna synts tidigare i yrkeslivet, menar Johan Lagerbielke.

”Om du får störst löneökning mellan 40 och 60 känns det mer som om det är effekten av personens karriärutveckling.”

Samtidigt är Johan Lagerbielkes erfarenheter att den som vågar kräva höga summor i en löneförhandling ofta är den som går vinnande ur en sådan jämfört med den som lägger sig på nivån som erbjuds. Där förlorar den medgörlige, även fast det såklart finns gränser.

”Om man tar i lite grann får man ofta ett bättre utgångsläge. Många tycker att det är jobbigt att lägga ett första bud. Men föreslår du en lite högre lönehöjning än din chef tänkt så är det omedvetet svårt att gå ner för mycket från det budet. Det får en psykologisk effekt.”



Källa: DI.se, 4 februari 2018
Länk

Varför låtsas unga att de älskar sina jobb?

Posted in Aktuellt, Allmänt, Executive Coaching, Leadership / Ledarskap on January 31st, 2019 by admin

Jag såg hur några av de skarpaste hjärnorna i min generation arbetade 18-timmarsdagar – och sedan skröt om det på Instagram. När blev prestationsbaserad arbetsnarkomani en livsstil? 

Jag har aldrig börjat min arbetsvecka – varken i kön till morgonkaffet, i en proppfull tunnelbanevagn eller när jag går igenom min inkorg – med att pausa, titta upp i himlen och viska TackGudattdetärmåndag. 

Tydligen gör det mig till en generationsförrädare. Det lärde jag mig under en rad besök på Weworks kontorshotell i New York, där prydnadskuddar berättar för de upptagna hyresgästerna att de ska ”göra vad de älskar”. Neonskyltar begär att de ska ”jobba hårdare” och väggmålningar sprider budskapet om TGIM (Thank God it’s Monday). 

Till och med gurkorna i Weworks vattenkylare har en agenda. ”Sluta inte när du är trött…” karvade någon nyligen in i grönsakerna: ”…sluta när du är klar”. 

Välkommen till ”hustle”-kulturen, som innebär hårt slit för karriären. I den är man besatt av att sträva vidare, outtröttligt positiv och helt humorbefriad. När man upptäckt den, är den omöjlig att fly ifrån. ”Rise and grind” (Upp och jobba) är både temat för en Nike-kampanj och titeln på en bok av en av jurymedlemmarna i tv-programmet ”Shark tank”. Nya mediestartups som ”The hustle”, som ger ut ett populärt företagsnyhetsbrev och anordnar konferenser, och One37pm, en contentbyrå som skapats av en av ”hustle”-kulturens skyddshelgon, Gary Vaynerchuk, glorifierar ambition, inte som ett sätt att nå ett mål – utan som en livsstil. 

”I dag är entreprenörskap mer än karriären”, står det på One37pm:s hemsida: 

”Det är ambition, ’grit’ och hårt arbete. Att se ett liveuppträdande lyfter din kreativitet… att träna sig svettig skickar ut dina endorfiner… att lyssna på en visionär expanderar ditt tankesätt.” 

Ur det perspektivet slutar man aldrig att arbeta hårt – man går aldrig utanför ett slags arbetsförlopp där det främsta syftet med att träna eller gå på konsert är att få inspiration som hjälper till i ens arbete. 

Ryan Harwood, chef för One37pm:s moderföretag, berättar för mig att sajtens innehåll riktas till en yngre generation som vill följa sina drömmar. 

– De vill veta hur de kan äga varje ögonblick, säger han. 

”Att äga varje ögonblick” är ett smart sätt att döpa om ”att överleva ekorrhjulet”. I den nya ”hustle”-kulturen är det inte nog att stå ut med eller bara tycka om sitt jobb. Arbetarna ska älska det de gör, och marknadsföra den kärleken på sociala medier, så att deras identitet smälter samman med arbetsgivarens. Varför skulle LinkedIn annars bygga sin egen version av Snapchat stories? 

Det är glamoröst slit, och det har blivit mainstream. Tydligaste tecknet är att Wework, som investerare nyligen värderade till 47 miljarder dollar, är på väg att bli kontorskulturens Starbucks. De har exporterat sitt varumärke av prestationsbaserad arbetsnarkomani till 27 länder, med 400.000 hyresgäster, inklusive arbetare från 30 procent av världens 500 största företag. I januari offentliggjorde Weworks grundare, Adam Neumann, att hans startup skulle byta namn till ”The we co” för att återspegla att företaget nu expanderar sin verksamhet till även boende och utbildning. För att beskriva förändringen skrev Weworks moderbolag Fast Company:

”I stället för att bara hyra ett skrivbord siktar företaget på att integrera alla aspekter av människors liv, i både fysiska och digitala världar”. Man föreställer sig att idealkunden är någon som är så betagen av estetiken i Wework-kontoret, med gurkbudskap och allt, att hon sover i en ”Welive”-lägenhet, tränar på ett ”Rise by we”-gym och skickar sina barn till en ”Wegrow”-skola. 

Ur det perspektivet känns ”Office space”, lovsången till Generation X:s slackers som kom ut för 20 år sedan, som science fiction från en verklighet långt bort. Det är nästan omöjligt att föreställa sig att dagens arbetsmyra skulle erkänna, som huvudkaraktären Peter Gibbons gör:

”Det är inte att jag är lat. Det är bara att jag inte bryr mig.” Likgiltighet på arbetsplatsen har helt enkelt inte en socialt accepterad hashtagg. 

”Det är bistert och exploaterande”

Det är inte svårt att se arbetskulturen som ett bedrägeri. Att förmå en generation av arbetskraft att arbeta hårt är bekvämt för de som är i toppen. 

Majoriteten av de människor som slår på trumman för arbetsmanin är inte de som faktiskt gör jobbet. Det säger David Heinemeier Hansson, medgrundare till mjukvaruföretag Basecamp.

– Det är chefer, finansiärer och ägare. 

Vi talades vid i oktober, när han marknadsförde sin nya bok ”It doesn’t have to be crazy at work”, om att skapa en hälsosam företagskultur. 

Heinemar Hansson sade att trots att studier visar att långa arbetsdagar inte gynnar varken produktiviteten eller kreativiteten lever myten om överarbete kvar, eftersom den rättfärdigar den extrema rikedom som skapas för den lilla eliten inom techvärlden. 

– Det är bistert och exploaterande, sade han. 

Elon Musk, som kommer att få nära 50 miljarder dollar i aktiekompensation från sitt företag Tesla, håller en viss prestationsnivå. Han är ett perfekt exempel på någon som hyllar att andra arbetar hårt – när det egentligen framför allt gynnar honom. Han twittrade i november att det finns enklare arbetsplatser än Tesla, ”men ingen förändrade världen på 40 timmar i veckan”. Det faktiska antalet timmar ”varierar beroende på person” fortsatte han, men är ”runt 80 timmar i medel, och ibland upp till 100. Smärtgränsen ökar exponentiellt efter 80”. 

Musk, som har över 24 miljoner Twitterföljare, uppmärksammade också att om man älskar det man gör ”känns det (oftast) inte som jobb”. Till och med han behövde mjuka upp lögnen om ”TGIM” med en parentes. 

För de som tillber evigt arbete är det förenat med skuldkänslor att tillbringa tid med något som inte är jobbrelaterat. Jonathan Crawford, en entreprenör baserad i San Francisco, berättar för mig att han offrade sina relationer och lade på sig mer än 20 kilo medan han arbetade för Storenvy, hans e-handelsstartup. Om han socialiserade var det på ett nätverksevenemang. Om han läste var det böcker om företagande. Han gjorde nästan aldrig någonting som inte gav direkt avkastning för hans företag. Crawford bytte livsstil när han insåg att hans liv fick honom att känna sig eländig. Som entreprenör hos investeringsfirman ”500 Startups” säger han nu till sina kolleger att de bör hitta icke-jobbrelaterade aktiviteter, som att läsa skönlitteratur, titta på film eller spela spel.  Detta låter på något sätt som ett radikalt råd. 

– Det är märkligt ögonöppnande för dem, eftersom de inte insett att de ser sig själva som resurser att förbruka, säger Crawford. 

År 2019 är det lätt att bli beroende av tempot och stressen i arbetet. Bernie Klinder, en konsult vid ett stort teknikföretag, säger att han försökt begränsa sig till fem 11-timmarsdagar per vecka, vilket ger en extra dags produktivitet. 

”Om dina kolleger är tävlingsinriktade framstår du som en slacker om du arbetar en ‘normal arbetsvecka’,” skriver han i ett e-mejl. 

Om dina kolleger är tävlingsinriktade framstår du som en slacker om du arbetar en ”normal arbetsvecka”.

Han är ändå realistisk om sin plats i ekorrhjulet. 

– Jag försöker komma ihåg att om jag dör i morgon kommer alla mina arbetsplatsutmärkelser hamna i soporna nästa dag, och mitt jobb kommer att annonseras ut innan min dödsannons. 

Längtan efter måndagsmöten 

Den logiska slutpunkten av överdrivet arbete är utbrändhet. Det var ämnet i en viral essä av BuzzFeeds kulturkritiker Anne Helen Petersen, som på ett tänkvärt sätt adresserade en av orimligheterna i de ungas arbetsmani. Nämligen: Om millenniegenerationen anses vara lat och bortskämd, hur kan den då också vara besatt av att vara bäst på jobbet? 

Millenniegenerationen, menar Petersen, är bara desperat i sin strävan efter att leva upp till sina höga förväntningar. En hel generation studenter har uppfostrats till att tro att bra betyg och överdrivna prestationer vid fritidsaktiviteter kommer att löna sig genom utvecklande jobb som uppfyller deras passioner. 

I stället hamnade de i osäkra, meningslösa arbeten under ett berg av studieskulder. Och därför är det faktum att de framställer sig själva som att de älskar att jobba och längtar efter måndagsmorgnarna, förståeligt om man ser det som en slags försvarsmekanism. 

De flesta arbeten, även de flesta bra arbeten, är fulla av meningslöst slit. De flesta företag sviker oss på något sätt. Och flera år efter att HBO-satiren ”Silicon Valley” gjorde en återkommande poäng av det uttryckslösa mottot ”att göra världen till en bättre plats” uppmuntrar många företag fortfarande hårt arbete med hjälp av högtravande budskap. 

Till exempel säger Spotify, ett företag som låter dig lyssna på musik, att deras mål är att ”låsa upp potentialen i den mänskliga kreativiteten”. Dropbox, som låter dig ladda upp filer och annat, säger att deras mål är att ”frigöra världens kreativa energi genom att designa ett mer upplyst arbetssätt”. David Spencer, professor i ekonomi vid Leeds-universitetets handelshögskola, säger att den typen av skenhelighet från företag, ekonomer och politiker kan härledas till merkantilismen i 1500-talets Europa. 

– Det har varit en pågående kamp från arbetsgivare att  upphöja arbete på sätt som distraherar från de oattraktiva sidorna, säger han. 

Men sådan propaganda kan också ge bakslag. I 1600-talets England sågs arbete som ett botemedel mot diverse laster, men den olönsamma sanningen drev bara arbetarna till att dricka mer. 

Internetföretagen kan ha felkalkylerat när de uppmuntrar anställda att likställa arbetet med deras inneboende värde som människor. Efter att under lång tid haft ett högt anseende har techindustrin upplevt ett hårt och snabbt bakslag i allt från frågan om ett monopolistiskt beteende till att de skulle sprida desinformation och frammana rasistiskt våld. Och anställda har upptäckt hur mycket makt de har. I november deltog 20.000 Google-anställda i en strejk för att protestera mot hur företaget hanterat sexuella trakasserier. Andra Google-anställda drev igenom att ett AI-kontrakt med Pentagon, som skulle göra militära drönare dödligare, bröts. 

Heinemeier Hansson menar att anställdas protester är ett bevis på att millienniegenerationens arbetare i slutändan kommer att göra revolt mot en kultur som premierar överarbete. 

– Människor kommer inte tolerera det här, och de kommer inte att köpa propagandan om att evig lycka innebär att man ser över sina egna toalettpauser, säger han. 

Han refererar till en intervju med Marissa Mayer, tidigare chef för Yahoo, från 2016 där hon sade att det är möjligt att arbeta 130 timmar i veckan ”om man är strategisk kring när man sover, när man duschar och hur ofta man går på toaletten”. 

I slutändan måste arbetarna bestämma om de beundrar eller avfärdar denna nivå av hängivenhet. Mayers kommentarer blev vitt spridda på sociala medier när intervjun publicerades, men sedan dess har användare av internetforumet Quora hängivet delat med sig av sina egna strategier för att härma hennes schema. På samma sätt har Musks twitterinlägg om ”smärtgräns” fått mycket kritik, men också många hyllningar och förfrågningar från människor som vill ha jobb. 

Den bistra verkligheten 2019 är att det inte anses pinsamt att be miljardärer om jobb via Twitter. Det är snarare ett fullt acceptabelt sätt att gå tillväga. Ur ett perspektiv måste man beundra de hårt arbetande som ser ett dystert system och förstår att för att nå framgång behöver man helt skamlöst bli en del av systemet.

Om vi är dömda att streta på tills vi dör kan vi lika gärna låtsas att vi gillar det. Även på måndagar. 

Denna artikel publicerades först i New York Times , en tidning som DN samarbetar med. 

Översättning till svenska: Evelyn Jones 

Källa: DN.se, 31 januari 2019
Länk

Fielding high-performing innovation teams

Posted in Aktuellt, Executive Coaching, Leadership / Ledarskap on January 28th, 2019 by admin

Innovation is a team sport. For projects to succeed, they must be staffed with the right combination of talent. Here is how to ensure your initiatives have the players they need to win.

The CEO of a globally recognized bank is frustrated with the lack of innovation performance delivered by her company. She sets up an incubator charged with developing a portfolio of new high-growth businesses. Inside this incubator, she places teams of high performers from the core businesses of the bank in part-time roles. Recipe for success, or a road to nowhere?

CEOs of other companies face similar challenges around innovation. They struggle to identify “intra-preneurs” within their organizations who possess the rare mix of commercial and technical skills to shepherd new products to market. Employees within R&D groups may not have the external orientation to uncover valuable customer insights, while commercial leaders often lack the technical acumen to translate client needs into product attributes. Hiring “innovators” from the outside isn’t always an effective solution as newcomers may struggle to navigate complex, operationally focused organizations.

It can be tempting for executives accountable for the delivery of critically important innovation initiatives to believe that simply assigning an initiative to high-performing talent will yield success. However, when it comes to innovation, it is rare to see individuals who possess the full range of skills needed to lead an initiative.

For starters, innovation initiatives require skills and mind-sets that are under-developed in even the highest performers. The obstacles that arise in optimizing an existing dominant business model, such as boosting same-store sales or making a factory more efficient, are well-understood. History can be a useful guide in mastering performance in these environments. Scaling a new business successfully, on the other hand, often requires the experience to respond to and navigate new contexts where the rules of success are yet to be written. Innovators must craft bold but realistic visions, conceive entirely new value propositions that sync with customer challenges, and manage extreme uncertainty. In essence, the team must operate more like a start-up that can adapt development and commercialization plans based on continuously challenging assumptions and learning what will propel their business to scale.

It’s unlikely that one person will possess all the capabilities such initiatives demand. The likelihood is even lower in large, successful organizations. Instead, our experience shows that a well-constructed team that brings together the needed abilities of a world-class innovator can compensate for the lack of “founders.” To do this, first you must understand what the critical traits are that drive the most successful innovators, and second, you must have a method of assessing your employees against these traits. With this information in hand, companies are able to form high-performing innovation teams.

Ten traits of successful innovators

Over decades of combined experience working with companies pursuing innovation-led growth and start-ups, we have identified ten traits that distinguish the most successful innovators (Exhibit 1). While many of these capabilities are well-recognized, we have seen that reframing the discussion from individuals to teams helps tremendously to unlock performance in most organizations.

The innovation talent wheel illustrates the ten key traits of effective innovation teams.
Exhibit 1

Assessing each team member’s innovation aptitude can help you build a stronger whole. The ten traits can be grouped into four categories. We find that a successful team needs a base level of competence in all four.

Vision

The first group of traits highlights the ability to identify opportunities and inspire others to pursue them. Articulating a compelling vision, and the skill to translate it into a differentiated value proposition that breaks through the noise of the marketplace is a talent in itself. Uncovering is an intrinsic curiosity to see the possibility in a given context and distill the most valuable insights. “Uncoverers” use these insights and pattern recognition to interpret unmet needs and define highly valuable problems to solve. Generating is the ability to develop meaningful value propositions that solve significant customer problems. The most successful “generators” meld the big-picture market context with a thorough understanding of an organization’s strategic position, including its underlying capabilities. Selling is the ability to explain the nuances of what creates the value for a new proposition and carefully tailor it to the target audience. “Sellers” are compelling enough to motivate people to sway internal stakeholders on the value of pursuing a given innovation opportunity and marshaling the required resources to drive commercialization. These people are also gifted in crafting the marketing elements of a new proposition.

Collaboration

People with the second collection of traits foster effective teamwork and change management, bringing cohesion to a group. Those strong at motivating tend to be charismatic leaders adept at spurring action by creating a work environment that tolerates failure as a necessary aspect of the innovation process. Networking is the essential skill in maintaining connections among all the stakeholders in a project. Successful innovators seek input from outside the team and—as importantly—outside the organization, linking with ecosystem partners such as universities, other start-ups, or incubators. Orchestrating, meanwhile, refers to the ability to supply projects with the needed resources and to monitor the team’s activities to ensure these resources are effectively deployed; in other words, that workloads are distributed appropriately and the team can “do more with less.” People with this skill combine attention to detail and the ability to anticipate roadblocks with an ease in developing relationships, talents that make them adept at resolving conflicts.

Learning

Most entrepreneurs exhibit absorbing, a quality manifested in a deep curiosity about anything that could help their venture succeed and a willingness to explore leads as they arise. Such individuals continually pursue new ideas and quickly incorporate lessons from multiple sources.

Execution

The final group of traits enables quick decision-making amidst uncertainty while maintaining a realistic pace of progress. Pioneering skills enable individuals to break down ideas into an achievable sequence of activities. These team members tend to be the first to challenge the status quo, have resilience and perseverance when faced with setbacks, and quickly adapt plans to new input or conditions. Deciding encompasses strong critical-thinking skills that enable people to draw conclusions from imperfect information. “Deciders” blend pattern recognition with a high degree of pragmatism which enables them to synthesize insights, draw implications, and get things done. Tabulating, meanwhile, is the ability to apply financial modeling to size an opportunity and then use scenario planning to de-risk a given project. “Tabulators” use their quantitative orientation to accurately judge risks and payoffs as they plan their initiatives.

While some of these traits are complementary—for example, pioneers are often good decision makers, owing to their ability to forge paths and make judgments amidst uncertainty—almost no individual will possess all ten. Some leaders are great at inspiring others, but poor at timely delivery of results. Others excel at planning but need help with selling the vision. Just as the best entrepreneurs know what qualities they lack and surround themselves with individuals who complement their strengths, so corporate innovation teams must ensure that the group as a whole represents all the key capabilities. A team lacking people with uncovering skills will likely end up focusing on incremental change. A group without networking capabilities may end up tackling a problem outside the company’s core competence without spotting an opportunity to bring in a partner.

Staffing innovation projects right

Turning back to our banking incubator, was the CEO able to assemble the best possible teams to execute her vision? Six months into the projects, one of the innovation teams had built a minimum viable product (MVP), but its members struggled to articulate the offering’s value to users. While the MVP had lots of functionality, each team member voiced a different interpretation of the product’s ultimate purpose and the team lacked a cohesive plan for where to focus development. Amidst this confusion, progress slowed and the team failed to reach project milestones. Initial customers weren’t adopting the new product and the team was unsure how to respond. Meanwhile, the bank continued to spend on digital development to add functionalities in the hopes of improving the strength of the value proposition.

Up-front analysis had defined a substantial profit pool associated with this idea. The promise of strong financials was one of the core reasons the business case was approved. However, the unforeseen roadblocks suggested that even this initial perspective was flawed. But was the idea the problem, or was it perhaps the team’s inability to find the “path to profit” that was the challenge? Carefully constructing the team with the right mix of skills could have dramatically changed the odds of success.

Roadblocked, the company decided to assess the team against the ten traits (Exhibit 2), scoring each team member.

Team composition gaps
Exhibit 2

This survey revealed to the bank that the team composition was relatively strong in its ability to identify the customer problem (uncovering) and would likely be able to execute a robust development plan, judging by its average scores on traits related to execution. However, the overall scores showed the group to be lacking real strength in any of the ten traits, and highlighted substantial gaps in generating and selling. It turned out that this “profile” was mirrored in many of its incubator teams. As a result, project teams repeatedly needed interventions to keep initiatives on track. Once the bank recognized its deficiencies, it launched an external talent search to identify talent to fill in the missing skills, and developed an intensive “entrepreneur academy” to identify internal innovators and build their skills.

To minimize innovation failures, companies should be more strategic in the composition of their teams. One large consumer packaged goods company made the Innovation Talent Wheel assessment an explicit part of its innovation team onboarding process. It has found that innovation ideas often originate from individuals who accel in generating, orchestrating, and deciding. As a result, this company’s innovation governance board now insists on evidence that a project leader has built a well-rounded team before it will fund a project. Moreover, teams are re-evaluated at critical points, such as when a project is about to scale. This helps ensure that the team make-up fits each project phase, and that as members master new skills, they are challenged with greater responsibility. Since instituting this policy, the rate of innovation “false starts” has decreased markedly—from more than 50 percent of projects to fewer than a quarter.

One additional insight from the bank’s experience is that the progress of a project has to be balanced with ensuring the well-being and motivation of your people. When individuals are pushed to work across too many dimensions of the wheel that are not their intrinsic strengths, such “stretch” roles can easily turn into exhaustion that reduces productivity. Innovation high performers should be encouraged to build from core strengths while learning new ones through a combination of being surrounded by team members with complementary strengths and proactive training. Getting this balance right will energize your organization as people work “in the zone” a higher percentage of the time.


Understanding the traits of innovation talent and the need for project teams to have balanced combinations of these traits will help companies get better and faster returns from their innovation investments. What’s more, by identifying and encouraging people who possess these traits, then steering them into supervisory roles, organizations can build a ready cohort of innovation leaders who can drive projects in the future.

Source: McKinsey.com, January 2019
Authors: Matt Banholzer is a partner in McKinsey’s Chicago office, Fabian Metzeler is a consultant in the Düsseldorf office, and Erik Roth is a senior partner in the Stamford office.
Link

Forskarnas tips för att sluta skjuta upp arbetsuppgifter

Posted in Aktuellt, Allmänt, Executive Coaching on January 14th, 2019 by admin

Att skjuta upp eller förhala arbetsuppgifter och studier, så kallad prokrastinering, kan vara en plåga och riskerar att skada både karriär och relationer. Psykologen och forskaren Alexander Rozental ger råd för hur man kan ändra beteendet.

Tänk dig att du borde studera till tentan eller som anställd måste få klart en viktig rapport, men ändå väljer att kolla på Netflix nya tv-serie, läser mejl, börjar städa eller lägger ut uppdateringar på Facebook. Känns beteendet igen? Sker detta uppskjutarbeteende ofta och vanemässigt kan det upplevas som stress.

Att prokrastinera, efter latinets “pro crastino” (för i morgon), är dock mänskligt. Under hundratusentals år var det dessutom bra för människan att ta impulsiva och snabba beslut. Kortare perspektiv till belöning passar därför fler människor, resonerar forskare. Längre perspektiv där belöning kommer om flera år tilltalar färre. Ändå är mycket av det moderna livet i skola och arbetsliv anpassat till längre perspektiv och deadlines.

Färsk forskning som Harvard business review citerar visar att korta deadlines är bättre. Forskningen, som publicerats i Journal av consumers research 2018, använde sig av olika tidsfrister för samma arbetsuppgift.

Enligt forskarna följer resultaten “Parkinsons lag”, som säger att en arbetsuppgift kommer att utvidga sig så att den fyller den tid som är tillgänglig för att utföra den. Men forskningen visade också att de som fick den längre tidsfristen upplevde arbetsuppgiften som svårare, tog mer arbetsresurser i anspråk, oftare sköt upp arbetet med uppgiften eller gick inte i land med uppgiften över huvud taget.

Slutsatserna från denna och andra studier är att företag och chefer uppmanas ha kortare tidsfrister särskilt när uppgifterna är knutna till en budget.

Psykologen och forskaren Alexander Rozental, som skrivit flera böcker om prokrastinering, menar att det finns goda och dåliga skäl till prokrastinering.

– Människor måste kunna skjuta på uppgifter. Skulle vi göra alla uppgifter som ligger framför oss blir det ohållbart. Vi skjuter upp uppgifter för att skapa utrymme till annat i livet. Det handlar om att skapa en balans, säger Alexander Rozental, som ligger bakom två kliniska prövningar om prokrastinering.

– Det vi vet är att yngre människor har en större benägenhet till prokrastinering. Den del av hjärnan som är mer målinriktad och som kan hantera strukturer är inte färdigutvecklad för unga människor. Män prokrastinerar också mer än kvinnor, men här vet vi inte om det har att göra med skilda förväntningar som ställs på män respektive kvinnor.

Den del av hjärnan som är mer målinriktad och som kan hantera strukturer är inte färdigutvecklad för unga människor.
Det är viktigt att de som mår psykiskt dåligt på grund av prokrastinering söker hjälp, säger Alexander Rozental.

– Det räcker inte bara att läsa sådana här listor (se nedan). Självhjälpsböcker i ämnet finns och då är det viktigt att göra de uppgifterna som står där. Vårdcentralen kan också ge remiss till psykolog. När vi undersökt hur sådant här stöd fungerar så hjälper det ungefär 40 procent. Det är dock viktigt att komma till personer som har metoder för de som upplever problem med prokrastinering.

– Man ska också komma ihåg att prokrastinering är ett beteende inte en diagnos. Ibland kan också prokrastinering vara ett tecken på depression eller adhd, säger Alexander Rozental.

Är du själv en som prokrastinerar?

– Nej, faktiskt inte. Det ska vara körkortet då. Nu är det fem år sedan jag gjorde halkprovet och då måste jag göra om det om jag ska ta körkort. Kanske ska sätta mitt hopp till självkörande bilar.

Så kan du ändra ditt skjuta-upp-beteende
• Identifiera vad det är som påverkar ditt uppskjutarbeteende. Är det att belöningen känns diffus, eller avlägset i tiden? Eller är det förväntan av upplevelsen under den tid det tar att nå värdet? Försök tänka om när det gäller uppgifter som du uppfattar som tråkiga.
• Dela upp uppgiften. Skapa scheman och rutiner. Om du till exempel är tvungen att läsa igenom ett stort antal dokument, prova först att se om du kan läsa en timme. Inte det, då kanske du kan stå ut 30 minuter? Minska tiden tills du inte längre känner något motstånd mot uppgiften. Inför ett eget belöningssystem.
• Koppla ur. Försök att minimera distraktionerna.

Studenter kan ofta vända sig till studenthälsan på universitet för att få hjälp. Är man inte student kan man vända sig till en legitimerad psykolog eller legitimerad psykoterapeut med inriktning på KBT.

Källa: Alexander Rozental, Business Harward Review, DN den 15 januari 2019
Länk

Så blir du med effektiv! (undvik t.ex. svåra saker på eftermiddagen)

Posted in Aktuellt, Allmänt, Executive Coaching, Leadership / Ledarskap on January 10th, 2019 by admin

Börja inte dagen med att svara på e-post, slå vakt om den tid på dygnet då du är mest analytisk och undvik svåra saker på eftermiddagen. Daniel Pinks nya bok ”När” är en guide för den som inte är nöjd med att bara göra rätt saker på dagen, utan också vid rätt tid.

Hans röst låter lite tvekande i telefonen.
– Det här kanske är lite för mycket information för dina svenska läsare, men jag ska göra en koloskopi om några veckor, och självklart såg jag till att boka en tid klockan nio på förmiddagen.

Den som delar med sig av detta heter Daniel Pink och anledningen till att han är så entusiastisk över tiden för den synnerligen privata undersökningen är att han ägnat de senaste två åren till att läsa allt om vid vilka tider människan fungerar bäst. En av de saker han har tagit till sig är att läkare i större utsträckning gör misstag under eftermiddagen.

När en sådan som Daniel Pink säger att han läst nästan allt, då är det mycket. Han är uppväxt i Washington, pluggade på ansedda Georgetown och har arbetat som talskrivare för vicepresidenten och senare presidentkandidaten Al Gore. (Och jodå, han gick bara en klass under nyutnämnda medlemmen i USA:s högsta domstol Brett Kavanaugh.)

Allt är sammanställt i boken ”När – vetenskapen om perfekt tajming” som kommer ut på svenska i början av november. Han vill att vi ska betrakta hans budskap inte som självhjälp utan som närhjälp.

För att man ska prioritera sin tid på bästa sätt gäller det inte längre att bara fundera ut vad man ska göra utan också när man borde göra det.

Och då pratar vi inte om almanackans när, utan dygnets när. Han har sammanfattat det mesta vetenskapen har att säga om när på dygnet du är mest effektiv, när du är som sämst och hur du bör justera ditt liv efter det. Han erkänner villigt att forskning saknas kring orsakerna till detta, men effekterna är däremot ytterst mätbara.

Han talar långsamt och eftertänksamt och han blir omedelbart vänligt inställd till DN:s reporter. För att vara helt säker på att intervjun med Pink ska bli optimal har DN:s reporter nämligen följt råden från hans bok. Intervjun sker på morgonen amerikansk tid (så intervjupersonen är analytisk), intervjuaren befinner sig på eftermiddagen svensk tid (så intervjuaren är öppen för nya idéer).

– Det är ideala förhållanden, säger Daniel Pink och övergår till sina råd.

1. Var lika noggrann med när du ska göra något som vad du ska göra.
– Det är mitt viktigaste råd till den som vill hantera sin tid bättre, säger Daniel Pink.

Inte nog med att de flesta är vassare på förmiddagen, dessutom är vi mer positiva. Det här vet vi eftersom forskarna Michael Macy och Scott Goulder har analyserat 500 miljoner tweets av 2.4 miljoner användare i 84 länder. Mönstret var likadant, oavsett var man bodde eller vilken kultur man levde i. Vi är mer positiva på morgonen, mindre positiva på eftermiddagen, men blev på allt bättre humör allt eftersom det blev kväll. En tidig topp, en dal och sedan en återgång. Helgerna visar ett lite annat mönster, där är allt förskjutet med ungefär två timmar, vilket forskarna tror beror på att människor går upp senare på helgerna.

Tweetsen kategoriserades utifrån vilken sorts ton det var i dem och det var avgjort så att de flesta av oss är mer negativa, mer retliga och – framför allt – mer stridslystna på eftermiddagen.

Daniel Pinks andra råd till oss som inte vill vara retliga i fel ögonblick och, kanske ännu viktigare, kreativa och konstruktiva i rätt ögonblick, låter enkelt, men är lite svårare att göra.

2. Hitta tiden när du fungerar som bäst och håll den helig.
Först behöver du alltså ta reda på när du fungerar som bäst och det gör du exempelvis genom att föra ett slags dagbok under en vecka. Säg åt din mobiltelefon att påminna dig varje timme och vid varje timme skriver du ner hur du mår och hur du känner dig. Efter en vecka borde du veta när du fungerar som bäst.

– Jag har min ”peak time”, min bästa tid, från klockan 8.30 på morgonen, säger Daniel Pink.

Strategin är då att se till att chefen inte drar in dig i ett meningslöst möte. Undvik att bli distraherad. Men din största fiende i detta är inte chefen eller arbetskamraterna, det är du själv. Det är nämligen lätt att använda sin mest kreativa tid till att göra saker som inte kräver din bästa tankeförmåga. Förutom att slösurfa på sociala medier finns en professionell fiende till din bästa tid: e-posten.

– Det är lätt att hamna i att man börjar besvara e-post under den tiden, för att det ger en känsla av att man åstadkommer något, när man betar av e-posten, säger Daniel Pink.

I själva verket är mycket av e-posten administrativa uppgifter som kan göras även när man är tröttare och på sämre humör. Ska du verkligen använda din mest konstruktiva tid för att hitta rätt tid för ett möte, eller svara på en enkät?

Administrativa uppgifter är bättre att göra under den dal, eller dip, som för de flesta av oss inträffar någon gång på eftermiddagen.

Men de flesta av oss har inte en sådan makt över vår egen tid. Analytiska saker kan behöva göras på eftermiddagen. Daniel Pink har system för det också.

– Jag bokar in pauser på eftermiddagen, säger han.

Under den tid som vi fungerar bäst kan vi vara koncentrerade i kanske en timme eller mer i sträck. (Det är förstås individuellt). Men på eftermiddagen har Pink löst det genom att ta tätare pauser. Nu jobbar han sällan mer än tjugofem minuter i taget innan han tar en paus, just för att kunna få eftermiddagen att fungera bättre.

Men vår minskande analytiska förmåga under eftermiddagen har en oväntad effekt på vår förmåga att lösa problem. Och det kallas för ”inspirationsparadoxen”. På morgnarna är de flesta av oss bättre på att hålla borta störande moment, på att koncentrera oss. Och det är bra för analytiskt arbete. Men när det gäller insikt – då är det andra regler som gäller. För somliga kommer insikten i duschen, för andra under löpturen, men gemensamt är att vi slappnar av, den där delen av oss som håller kontroll har slappnat av och – voilà – nya oväntade tankar kan slinka in. Inspirationsparadoxen är att innovation och kreativitet är som störst när vi inte är som bäst, eller i alla fall mest analytiska.

Förutom dessa råd har han stött på något annat i sin analys av hur vi förhåller oss till tiden och det spänner över ett betydligt större område: hela livet.

– Medelålderskrisen är en myt, säger Daniel Pink.

Han har hittat den vetenskapliga artikel som en gång gav upphov till uttrycket och säger att den är svag och att den knappast skulle kunna publiceras i dag. Det finns heller ingen vetenskaplig bevisning för att medelålderskrisen skulle existera. Kurvan på hur vi människor upplever våra liv går visserligen nedåt en aning i medelåldern, men det är en marginell minskning, säger han. Det finns inga belägg för att vi skulle krisa.

– Vi människor går igenom kriser hela tiden, men inte någon specifik kris i medelåldern.

Så om du nu följt råden om hur du ska lägga upp din dag, ägnat morgonen åt de svåraste sakerna och eftermiddagen åt de administrativa, då har du bara ett moment kvar: att gå hem.

3. Ta en minut innan du går hem från jobbet och sammanfatta vad du har åstadkommit.
Och naturligtvis har Daniel Pink letat upp hur man ska avsluta dagen på bästa sätt.

– Slutet är inte bara något som ska hända, utan ska tas på allvar. Ta någon minut, eller två, och skriv ner vad du har åstadkommit i dag, säger han.

En vanlig arbetsdag gör vi många olika saker och för många flyter allting ihop. Och då kan det vara svårt att känna att man åstadkommit något.

– Det enskilt bästa sättet att hålla den dagliga motivationen uppe på jobbet är, enligt en bra forskningsstudie, känslan av att ha gjort framsteg.

En annan sak som har visat sig effektivt är tacksamhet. Och det kan man åstadkomma genom att till exempel skicka tack-mejl det sista man gör till någon som har hjälpt en under dagen.

– Vad man vill åstadkomma är att sluta dagen med en positiv känsla.

Han tycker du ska ha en personlig ritual, varje dag vid arbetets slut, då du samlar tankarna, och påminner dig själv om allt du har fått uträttat under dagen.

Och om du har följt hans råd är det antagligen mer än det var förut.

Källa: DN.se, 27 november2018
Länk

How to improve your company’s leadership coaching results

Posted in Aktuellt, Executive Coaching, Leadership / Ledarskap on November 21st, 2018 by admin

In the geopolitical uncertainty following the Cold War, U.S. military leaders found themselves in uncharted territories. The world had become volatile, uncertain, complex, and ambiguous — or VUCA, as they called it.

Leadership Coaching Results
That same term has also been used to describe today’s business environment, and industry leaders find themselves in similarly new territory. In a VUCA world, traditional command-and-control management styles simply don’t cut it.

By contrast, the best modern managers coach and empower their people to think critically and adapt fast, and it’s a learning process that takes significant time and trust. Still, it’s worth it. According to an ICF report from 2014, preparing managers to be good coaches boosts employee productivity and customer service by up to 39 percent.

Turning Managers Into Coaches
Companies that are aware of even the most basic coaching principles recognize that adults do not respond well to being told outright what to do. Instead, as research has shown, people need to discover new ideas and practices for themselves; that is, they benefit from leadership coaching.

Through the act of asking questions, having targeted conversations, and engaging people in practice and discovery, leaders can motivate significant changes in attitude and behavior back on the job — changes that can improve job performance. Knowing this, companies have recognized the benefit of embedding a coaching culture in their organizations, undertaking countless initiatives to inspire their leaders to become better coaches.

But do these leader-as-coach initiatives work? Have they successfully created coaching cultures? The results are mixed. Almost all big businesses have some sort of coaching skills program or initiative, but very few can call their initiatives successful.

Why is this? Unfortunately, too many coaching programs are written as if business still existed in a linear world. For example, the preponderance of the GROW model (set Goals, recognize Reality, identify Options, and Will it forward) shows a predilection for structured tools. Valuable as they are, however, structured tools aren’t necessarily the key to the agile transformation that businesses need in today’s fast-moving VUCA world.

So what does work? These four concepts are central to building into your business a coaching culture that gets results.

1. Make Every Minute Count
In order to become effective at professional coaching in a time-pressured world, managers have to retrain themselves on how to be fully present in one-on-one situations. Your presence as a coach is the single most important factor in your relationships. If you are distracted, judging, or worried about the other person, then it won’t matter how good your coaching is. It is better to have fewer, shorter, totally present interactions than to spend a longer time together with a lower quality of focus.

2. Emphasize Everyday Brilliance
Bring coaching to life at every opportunity by focusing on the everyday brilliance of your regular interactions rather than the occasional intimacy of long one-on-ones. Be sure to define and communicate which moments make a difference. What does it look like when someone starts a new task? How do they respond to making a mistake, and how could they respond differently? An overemphasis or reliance on processes such as the GROW model will cause you to miss those moments and miss the point of your relationships. Instead, stay engaged with daily activities — the ones that add up to new habits that improve performance.

3. Avoid Cookie-Cutter Training
Successful leaders encourage growth in others, but sometimes they express ideas in ways that aren’t easy to understand. It’s important to embrace that leadership that speaks to different ways of inspiring others. For this reason, you need to teach your leaders situational awareness: the ability to know when and how to adapt their instinctive approaches to fit others’ needs.

A good leader should be able to fluidly switch between styles. You’ll need to determine when it is best to step back and trust, as opposed to when it is time to ask the probing questions. When is it appropriate to share your own experience, and when it is best to provide challenging feedback? Each of these strategies has its place, and great line manager coaches know how to use the right mix at the right time.

4. Focus on Conversations, Not Questions
Abandon the notion that all a coach needs is the ability to ask great questions. Good coaches should use their adaptability to turn thoughtful questions into great conversations. Sure, questions are at the core of great coaching. However, having analyzed our database of more than 120,000 coaching conversations shows that distinct conversations will drive distinct changes.

With a VUCA environment in business today, managers can no longer rely on linear, cookie-cutter techniques to inspire people. Managers can take inspiration from coaches and learn how to adapt, be present, engage in conversation, and celebrate daily brilliance. By doing so, managers and their teams will become adept at navigating a volatile, confusing world with confidence, resilience, and adaptability.

Source: BTS.com, October 2018
Link
By: Jerry Connor, Head of BTS Coach, originally published by hr.com

När på dygnet är du som bäst?

Posted in Allmänt, Executive Coaching, Uncategorized on October 29th, 2018 by admin

Börja inte dagen med att svara på e-post, slå vakt om den tid på dygnet då du är mest analytisk och undvik svåra saker på eftermiddagen. Daniel Pinks nya bok ”När” är en guide för den som inte är nöjd med att bara göra rätt saker på dagen, utan också vid rätt tid.

1. Var lika noggrann med när du ska göra något som vad du ska göra.

– Det är mitt viktigaste råd till den som vill hantera sin tid bättre, säger Daniel Pink.

Inte nog med att de flesta är vassare på förmiddagen, dessutom är vi mer positiva. Det här vet vi eftersom forskarna Michael Macy och Scott Goulder har analyserat 500 miljoner tweets av 2.4 miljoner användare i 84 länder. Mönstret var likadant, oavsett var man bodde eller vilken kultur man levde i. Vi är mer positiva på morgonen, mindre positiva på eftermiddagen, men blev på allt bättre humör allt eftersom det blev kväll. En tidig topp, en dal och sedan en återgång. Helgerna visar ett lite annat mönster, där är allt förskjutet med ungefär två timmar, vilket forskarna tror beror på att människor går upp senare på helgerna.

Tweetsen kategoriserades utifrån vilken sorts ton det var i dem och det var avgjort så att de flesta av oss är mer negativa, mer retliga och – framför allt – mer stridslystna på eftermiddagen.

Daniel Pinks andra råd till oss som inte vill vara retliga i fel ögonblick och, kanske ännu viktigare, kreativa och konstruktiva i rätt ögonblick, låter enkelt, men är lite svårare att göra.

2. Hitta tiden när du fungerar som bäst och håll den helig.

Först behöver du alltså ta reda på när du fungerar som bäst och det gör du exempelvis genom att föra ett slags dagbok under en vecka. Säg åt din mobiltelefon att påminna dig varje timme och vid varje timme skriver du ner hur du mår och hur du känner dig. Efter en vecka borde du veta när du fungerar som bäst.

– Jag har min ”peak time”, min bästa tid, från klockan 8.30 på morgonen, säger Daniel Pink.

Strategin är då att se till att chefen inte drar in dig i ett meningslöst möte. Undvik att bli distraherad. Men din största fiende i detta är inte chefen eller arbetskamraterna, det är du själv. Det är nämligen lätt att använda sin mest kreativa tid till att göra saker som inte kräver din bästa tankeförmåga. Förutom att slösurfa på sociala medier finns en professionell fiende till din bästa tid: e-posten.

– Det är lätt att hamna i att man börjar besvara e-post under den tiden, för att det ger en känsla av att man åstadkommer något, när man betar av e-posten, säger Daniel Pink.

I själva verket är mycket av e-posten administrativa uppgifter som kan göras även när man är tröttare och på sämre humör. Ska du verkligen använda din mest konstruktiva tid för att hitta rätt tid för ett möte, eller svara på en enkät?

Administrativa uppgifter är bättre att göra under den dal, eller dip, som för de flesta av oss inträffar någon gång på eftermiddagen.

Men de flesta av oss har inte en sådan makt över vår egen tid. Analytiska saker kan behöva göras på eftermiddagen. Daniel Pink har system för det också.

– Jag bokar in pauser på eftermiddagen, säger han.

Under den tid som vi fungerar bäst kan vi vara koncentrerade i kanske en timme eller mer i sträck. (Det är förstås individuellt). Men på eftermiddagen har Pink löst det genom att ta tätare pauser. Nu jobbar han sällan mer än tjugofem minuter i taget innan han tar en paus, just för att kunna få eftermiddagen att fungera bättre.

Men vår minskande analytiska förmåga under eftermiddagen har en oväntad effekt på vår förmåga att lösa problem. Och det kallas för ”inspirationsparadoxen”. På morgnarna är de flesta av oss bättre på att hålla borta störande moment, på att koncentrera oss. Och det är bra för analytiskt arbete. Men när det gäller insikt – då är det andra regler som gäller. För somliga kommer insikten i duschen, för andra under löpturen, men gemensamt är att vi slappnar av, den där delen av oss som håller kontroll har slappnat av och – voilà – nya oväntade tankar kan slinka in. Inspirationsparadoxen är att innovation och kreativitet är som störst när vi inte är som bäst, eller i alla fall mest analytiska.

Förutom dessa råd har han stött på något annat i sin analys av hur vi förhåller oss till tiden och det spänner över ett betydligt större område: hela livet.

– Medelålderskrisen är en myt, säger Daniel Pink.

Han har hittat den vetenskapliga artikel som en gång gav upphov till uttrycket och säger att den är svag och att den knappast skulle kunna publiceras i dag. Det finns heller ingen vetenskaplig bevisning för att medelålderskrisen skulle existera. Kurvan på hur vi människor upplever våra liv går visserligen nedåt en aning i medelåldern, men det är en marginell minskning, säger han. Det finns inga belägg för att vi skulle krisa.

– Vi människor går igenom kriser hela tiden, men inte någon specifik kris i medelåldern.

Så om du nu följt råden om hur du ska lägga upp din dag, ägnat morgonen åt de svåraste sakerna och eftermiddagen åt de administrativa, då har du bara ett moment kvar: att gå hem.

3. Ta en minut innan du går hem från jobbet och sammanfatta vad du har åstadkommit.

Och naturligtvis har Daniel Pink letat upp hur man ska avsluta dagen på bästa sätt.

– Slutet är inte bara något som ska hända, utan ska tas på allvar. Ta någon minut, eller två, och skriv ner vad du har åstadkommit i dag, säger han.

En vanlig arbetsdag gör vi många olika saker och för många flyter allting ihop. Och då kan det vara svårt att känna att man åstadkommit något.

– Det enskilt bästa sättet att hålla den dagliga motivationen uppe på jobbet är, enligt en bra forskningsstudie, känslan av att ha gjort framsteg.

En annan sak som har visat sig effektivt är tacksamhet. Och det kan man åstadkomma genom att till exempel skicka tack-mejl det sista man gör till någon som har hjälpt en under dagen.

– Vad man vill åstadkomma är att sluta dagen med en positiv känsla.

Han tycker du ska ha en personlig ritual, varje dag vid arbetets slut, då du samlar tankarna, och påminner dig själv om allt du har fått uträttat under dagen.

Och om du har följt hans råd är det antagligen mer än det var förut.

Källa: DN.se, 29 oktober 2018
Länk