Femårsdagen – tid att minnas och reflektera

Det är idag fem år sedan mer en miljon människor (varav flera hundra svenskar) i 12 länder vakande upp som vanligt för ett någon timme senare totalt överraskas av en vattenmassa (ja, det var faktiskt mer en vattenmassa än en stor våg) som ingen någonsin hört talas om. Idag vet alla vad en Tsunami är! Och jordbavningen, med en forodande styrka pa 9,2 och med sitt ursprung i utanfor Sumatra, kom att for alltid forandra livet for manga av oss.

Jag minns dagen väl. Ute på en liten ö, inte långt från Piphi Island, sköljde den enorma volymen vatten in över oss. Tsunami dec09Flera i min familj och bland mina vänner försvann i det enorma vattensuget. Som genom ett mirakel räddades alla. Allt som hände denna stund, resten av dagen och under den kommande veckan är tillräckligt för att skriva en bok om.

220.000 människor var inte lika lyckligt lottade som vi. Vi lever i en värld där vi tenderar att felaktigt tro att planering och intelligens är lösningen på allt. Den här dagen handlade det dock inte om smartness, styrka eller någon form av sunt förnuft. Istället handlade det enbart om tur. Tur att vara på rätt plats, tur att få tag något flytbart, tur att man åt en sen idag kvällen innan och följdaktligen tog en sovmorgon,  tur att inte träffas av bråte eller annat vasst under vattnet, tur att dottern vaknade magsjuk, tur …
Det är fortfarande mycket irriterande att höra människor som möjligen sett en Tsunami på TV uttalas sig om “varför gjorde man inte …” eller “hur kunde man vara så korkad”.

En av mina äldsta och bästa vänner, Hans Dahlin, hade inte denna tur. Tillsammans med sin fru Eva och deras två barn försvann man någonstans i Khao Lak området. Hasse pluggade på universitet och jag på Handels. 3-4 gånger i veckan träffades vi för att koppla av från skolan, snacka och träna på Rellos Gym på Nybrogatan. Hasse (som var Best Man på mitt bröllop) var stark som en björn, och jag tänker fortfarande på honom varje gång jag kör enarmscurl (Hasses favoritövning).

Låt oss alla vara tacksamma över dagen och leva varje dag fullt ut.
“Alla dagar som kom och gick. Inte visste jag att det var livet”

Comments are closed.