Fascinerande läsning

Jag diskuterar ofta med mina uppdragsgivare huruvida,och i vilken omfattning, den nya tekniken påverkar dem. Ofta handlar det om hur nya kundbeteenden påverkar sättet att dels nå kunder, dels sälja till dem.
Men lika ofta pratar vi om hur man skall kunna få hela organisationen att verkligen föratå hur snabb utvecklingen är idag. Här brukar det hjälpa att lyfta fram olika exempel.
Här följer en intressant artikel ur Dagens industri som jag kan rekommendera:

Precis som tv och radio en gång revolutionerade underhållningsindustrin har internet ritat om spelplanen. Okända ­människor blir kändisar över en natt och tv-chefer sliter sitt hår över fenomen de inte förstår – men som lockar miljoner och åter miljoner att titta. Så här fungerar den digitala medielogiken.

Från Kårböle i nordvästra Hälsingland är det fem kilometer till närmaste by. Man varken hör eller ser några grannar. Att Ola Håkansson därför klev ut från verandan i kalsonger och träskor kvällen den 10 juni för att ”ordna med den här kvälls­pissen” var knappast anmärkningsvärt.
Men just denna sommarkväll skulle ta en oväntad vändning.

”Jag hade köpt en Ipad till frugan för hon ville spela sådan där Wordfeud. Äldsta grabben var uppe i stugan och lärde henne hur man filmade med den”, säger Ola Håkansson.

När han hör ett plask och ser en nyfödd älgkalv kämpa i ån ropar han på hustrun Maud att hämta Ipaden och filma. Vad som sedan händer vet en avsevärd del av Sveriges befolkning.
När björnen kommer rusande ut ur skogen hinner Ola Håkansson knappt reagera. Det gör däremot hustrun.

”Spring för helvete”, ropar hon samtidigt som han faller omkull i det våta gräset med träskorna.

”Gubbjävel! Upp för helvete!” skriker hon då.

Björnen, Olas klädsel, den ljusa sommarkvällen, Mauds ilskna utfall. Det är en mängd tillfälligheter som sammanfaller ­i filmen. Men det är en sak som är avgörande – Ipaden. Hade det inte varit för den skulle björnhistorien bara vara ytterligare en skröna från Hälsingeskogarna.

När videokamerorna för drygt 20 år sedan gjorde entré i hemmen ledde det till program som America’s funniest home videos och Låt kameran gå. En snabbspolning fram till nutid visar en värld där Låt kameran gå i det närmaste är ett normaltillstånd.

Drygt en miljard människor har smarta mobiler med möjlighet att filma och snabbt ladda upp videoklipp på nätet. Lägg till det läsplattor med filmkamera, vanliga mobiltelefoner med filmkamera, övervakningskameror och vanliga videokameror – och vi har en värld där även den mest diskreta kvällsdrill riskerar att hamna på film.

På grund av långsamma internetuppkopplingar och dyrt lagringsutrymme var internet till en början text­dominerat. För tio år sedan var det relativt svårt att sprida filmer till en större publik. Den tekniska utvecklingen som sedan dess har gett oss snabbare bredband, obegränsat lagringsutrymme och sociala medier har förändrat internet. Man ser sällan en ­längre text som sprids mellan tiotals eller hundratals miljoner människor. Så kallad viral spridning – att någonting sprids likt ett ­virus – är i princip förbehållet videoklipp.

”Den starkaste faktorn som talar för rörlig bild är språket. Du behöver inte kunna språket för att förstå värdet i en video”, ­säger Nicklas Hermansson, tidigare tv-chef på Aftonbladet.

Efter fem år på kvällstidningen har han fått god inblick i vad det är för videor som lockar tittarna, de som på Aftonbladet­svenska kallas klickmonster.

”Sex, våld och djur är de tre riktiga trotjänarna. Lägger man upp en video på farliga hajar är det så nära en garanterad klicksuccé man kommer”, säger han.

De viralt spridda videorna blir något vi samlas kring, en digital lägereld för 2010-­talet.

”De riktigt stora klippen blir i dag väder och vind-snacket ute i stugorna eller vid kaffeautomaten”, säger Nicklas Hermansson.

I år fyller videotjänsten Youtube sju år. Där kan användare ­ladda upp och dela med sig av filmer. ­Varje sekund laddas 72 minuter film upp på You­tube av människor runt om i världen.

När MTV lanserades 1981 medförde det en gyllene era för musikvideon. I dag sänds nästan bara såpor och realityserier på MTV – musikvideorna har flyttat till Youtube. Det är här artisternas framgång avgörs.

Tonårsidolen Justin Bieber upptäcktes av en slump i ett videoklipp som hans mamma hade spelat in för att visa släktingarna. Den sydkoreanska artisten PSY lyckades
i somras lyfta sin karriär till internationell nivå med låten Gangnam style som har ­visats över 800 miljoner gånger.

”Vi har lärt oss allt på Youtube. Jag har lärt mig produ­cera musik, Max har lärt sig beatboxa och ­Didde har fått sin humor från Youtube”, säger 19-årige Peter Balazs.

Det var någon gång på vintern för två år sedan (när minns ingen riktigt, ”men det var kallt”) som Didrik Rastbäck och Max Henrikssons kompis Manges föräldrar var bortresta. Mange hade därför bjudit in till fest i föräldrarnas lägenhet på Södermalm i Stockholm.

Didrik och Max gick båda i tvåan på mediegymnasiet i Nacka och spelade på skoj in en låt till festen.

”Låten var så där. Vi lade upp den på ­Facebook och spelade den på festen sedan. Mange tyckte att den var kul”, berättar ­Didrik Rastbäck.

Vändningen kom nästan ett halvår ­senare när Didrik Rastbäcks kompis Peter Balazs fick idén att spela in en lite ambi­tiösare version av låten och laddade upp den på Youtube.

”När Youtube blir överbelastat slutar det att uppdatera antalet visningar. Den klarar inte att registrera mer. Så vi trodde först att vi hade 306 visningar”, säger Peter Balazs.

I själva verket var det 40.000 visningar första dagen. Nästa dag 100.000 visningar.
Plojlåten Fest hos Mange blev en megahit. På en vecka visades den en miljon gånger på Youtube.

I dag är de ett band: Mange Makers. De har spelat in flera nya låtar på temat ”Mange” och har 14 miljoner visningar på sin Youtubekanal. Dessutom har de kontrakt med skivbolaget Universal och lever på musiken.

”Jag tror man ser att vi inte tar det på allvar. Det är roligt och ganska charmigt. Vi är inte seriösa, vi vill att folk ska tycka att det är kul bara. Det är festmusik”, förklarar Didrik Rastbäck framgången.

Den sociala gemenskapen på internet har gett nya fenomen. En egen humor som uppstått och lever enbart i den digitala världen. Det är fenomen som ”Rickrolling” och ”Lolcats”.

”De här freakvideorna är den största mardrömmen för tv-cheferna, det skrämmer ­livet ur dem. Filmerna blir enormt stora men de förstår ingenting”, säger Fredrik Wikingsson, känd som ena halvan i duon Filip & Fredrik.

Ett av de mest sedda filmklippen förra året är Nyan cat som har visats 88 miljoner gånger och finns i hundratals olika varianter. Det är den typ av video som ger skrämselhicka i tv-husen: en animerad bild på en katt med en irriterande musikslinga till. Vad är det? Varför tittar människor på det här?

Under ett föredrag i Tel Aviv i somras berättade Kevin Allocca, chef för Youtubes trendanalys, för en grupp Googleanställda om vad som får en video som Nyan cat att sprida sig.

”Det måste finnas ett incitament att dela med sig av den. Det behöver inte vara att den är rolig, det kan lika gärna vara att den är irriterande. Poängen är bara att videon ska vara något vi reagerar på”, sa han då.

Om vi avskyr den, inte förstår den eller skrattar åt den spelar ingen roll – så länge vi skickar den vidare. Och det gör vi.

Ett exempel är ­Rebecca Blacks musikvideo Friday som hon, 13 år gammal, lade ut på Youtube den 10 februari i fjol. Spridningen av filmen började med att den amerikanska komikern Michael J Nelson skrev om den som ”den sämsta musikvideo som gjorts”. Några veckor senare var Friday den mest ogillade videon på Youtube någonsin – men den blev också det mest sedda videoklippet i världen under 2011. Incitamentet för att sprida videon var helt enkelt att den var dålig.

Rebecca Black-exemplet innehåller flera av de ingredienser som krävs för att en ­video ska spridas viralt. När 72 minuter film laddas upp varje sekund krävs det att ­någon uppmärksammar andra på just den videon för att den ska nå en kritisk massa tittare som gör att spridningen exploderar. Men vem är det som gör det möjligt? Finns det digitala redaktörer som bestämmer vad som blir stort? Svaret på den frågan är faktiskt ja.

På onsdagskvällen den 20 oktober förra året satt studenterna Ebba Andersson och Amanda Wikström hemma hos kompisen Petra Brohäll i Uppsala. Efter ett (eller två) glas vin bestämde de sig för att spela in en sång för att visa de andra i kören.

Att videon skulle leda hela vägen till Jay Leno Show på NBC i USA hade de naturligtvis ingen aning om. Inte heller att de skulle bli Grammisnominerade för klippet. Videon där de tre studenterna sjunger Robyns låt Call your girlfriend har hittills visats drygt 2,8 miljoner gånger.

Det finns en avgörande faktor som fick intresset för filmklippet att explodera på internet: Robyn. Med 250.000 följare på Twitter och 500.000 på Facebook har Robyn möjligheten att lyfta ut en video från alla de miljoner som laddas upp och få tiotusentals blickar att riktas på just den. Robyn är en av de digitala redaktörer som i dag styr vad vi ser.

Globalt finns det naturligtvis viktigare personer: de amerikanska programledarna
Jimmy Kimmel och Oprah Winfrey och ­artister som Justin Bieber och Lady Gaga hör till de mest inflytelserika personerna på nätet.

Receptet på viral spridning är enligt Kevin Allocca på Youtube att videon får tittarna att reagera på ett sätt som gör att de vill dela med sig av den, att den plockas upp av en digital trendsättare och att den bjuder in till deltagande.

Deltagandet är den sista pusselbiten i en viral succé. När till exempel kungahuset lägger ut en video är det oundvikligt att det kommer att göras parodier, remixer och alla möjliga varianter av ursprungsvideon, även om prinsessan Madeleines avslutande ”tihi” självklart förstärker effekten. Fenomenet ökar ursprungsvideons spridning och ger andra möjlighet att åka snålskjuts.

En som känner till knepet är den sven­ske artisten Ulrik Munther.

”Vi hade planerat i förväg. Jag åkte direkt till studion efter skolan och sedan tog det kanske tre timmar från det att låten först spelades på radio till dess att vi lade upp covern”, berättar han.

Det var den 11 februari förra året som super­stjärnan Lady Gaga släppte sin singel Born this way. Genom att blixtsnabbt spela in en egen version av låten lyckades Ulrik Munther snylta till sig massor av lyssnare.

”Det var ett väldigt bra pr-trick. Jag var ny som artist och då var det nog det mest uppmärksammade jag gjort”, säger Ulrik Munther, vars cover nu har en bra bit över en miljon visningar.

Även om me­dielogiken har förändrats när passiva tittare har blivit aktiva användare finns det många som hävdar att inget i grunden har blivit annorlunda. Det som blir stort i dag är samma saker som blev stora före internet.

”Folk älskar att lyfta fram saker som ­ Danne & Bleckan på SVT Play. Men för mig är det helt vanlig tv som råkar gå på nätet. Utförandet är precis likadant”, säger Fredrik Wikingsson.

”När Jimmy Kimmel sa till föräldrar att ladda upp videor där de blåste sina barn på Youtube så är det fortfarande bara ’tittarnas bästa filmer’ om igen. Den enda skillnaden mot tidigare är att man nu kan göra det på en dag i stället för en vecka. Det är fortfarande Hyland”, säger han.

Nog har Fredrik Wikingsson en poäng. För 50 år sedan, i januari 1952, gästades radioprogrammet Karusellen av bandyspelaren Gösta ”Snoddas” Nordgren. Den tystlåtne och lite bortkomne Snoddas berättade för programledaren Lennart Hyland om sitt intresse för fiske och skogsliv. Programledaren frågade vad Snoddas gör i skogen när han strövar omkring och fick till slut ett svar:

”Sjunga kan jag ju.”

”Kan du det säkert?” frågar Hyland.

”Ja, jag tror då det i varje fall”, svarar Snoddas försynt.

De enas om att Snoddas ska sjunga en bit i radion och svenska folket sitter på helspänn. Han nynnar lite och börjar sedan sjunga med full röst:

”Jag var ung en gång för länge sen, en flottare med färg. Alla jäntor var som vax uti min famn…”.

Med sin sångröst och sitt sätt blir Snoddas stjärna på ett par sekunder. Bland dagens virala videoklipp dräller det av identiska historier. Artister som Susan Boyle och Paul Potts har slagit igenom på samma sätt som Snoddas gjorde för 50 år ­sedan. Lennart Hyland hade med största sannolikhet klarat sig alldeles utmärkt i den digitala underhållningsvärlden.

Men vissa saker har förändrats. Om inte annat så på det ­lilla planet. I Tallåsen, en knapp timmes bilväg från Gösta ”Snoddas” Nordgrens födelseort Arbrå, har snön fallit. Det blir inte några fler turer till stugan i år för Ola Håkansson och Maud Ljungberg. Dagen efter det där mötet med björnen i somras satt de och åt lunch på gamla järnvägshotellet i Ljusdal.

”Vi träffade en släkting som jobbar på Ljusdalsposten och visade honom videon”, berättar Ola Håkansson.

Kort därefter var den utlagd på tidningssajten Hela Hälsingland, sedan gick det ­undan när den plockades upp av Afton­bladet och Aftenposten.

”Jag ljuger inte om jag säger att jag svarade i telefon 200 gånger den dagen”, ­säger Ola Håkansson.

Minst 1,2 miljoner gånger har filmen på honom och björnen visats. Precis som Snoddas på sin tid blir han igenkänd när han åker in till Ljusdal.

”’Har du sett någon björn då Ola?’ brukar de fråga.”

Källa: DI, 2 december 2012
Se Ola och björnen här.

Comments are closed.