Finns det en baksida av att vara tävlingsinriktad?

Man blir inte OS-vinnare utan att vara motiverad. Och motivation kan också behövas i vardagen, för att ta tag i träningen, orka prestera på jobbet eller klara av skolan. Motivation kan ibland bli kontraproduktiv – men inte för alla.

– Det är lätt att man alltid problematiserar. För en del går det alldeles utmärkt att drivas av yttre faktorer och resultat, säger Victoria Blom, docent i idrottspsykologi.

Att vara lite bättre på arbetsuppgiften än sina kolleger eller att vinna guldet i idrottstävlingen kan vara en motivation för en del människor. Den motivationen kan behövas för att man ska lägga ner så mycket tid som krävs för att man ska nå sitt mål.

– Om man till exempel ska lägga ner i stort sett hela sitt liv och satsa på en idrottskarriär så måste man ju ha ett driv för att orka med det, och då måste man tycka att det är värt det.

Det säger Mikael Wallsbeck, lärare i idrottspsykologi vid Bosöns folkhögskola. Han menar att vi i vårt samhälle idoliserar ”vinnarskallarna” – de som alltid vill prestera lite bättre än alla andra. Och den vinnarinstinkten kan förvisso vara positiv och ge resultat – men den kan också bli kontraproduktiv och leda till sämre resultat än om man fokuserar på processen.

– Det kan vara någon fotbollsspelare som värvas av en klubb, men som byter klubb efter en vecka för att den får för lite speltid och tänker ”Jag är för bra för det här”. Men så finns de som sitter på bänken och accepterar det, som jobbar med det och är ödmjuka.

För att kunna lyckas, arbeta framåt och nå framgångar så är det kanske snarare motivation än vinnarinstinkt som krävs. Inom idrottspsykologin talar man om olika motivationsteorier. Den inre motivationen kommer av att man tycker att en uppgift är rolig och engagerande. Belöningen för att man lyckas utföra en uppgift är där en känsla av kompetens och självbestämmande.

Den inre motivationen växelverkar med yttre motivation. Där är belöningen någonting som är orelaterat till uppgiften – som till exempel att man ”vunnit” eller presterat bättre än någon annan.

– Vilken man drivs mest av kan handla om vad man har lärt sig och fått med sig från sin uppväxt och vad som är viktigt för en, säger Mikael Wallsbeck.

Victoria Blom är legitimerad psykolog och docent i psykologi vid Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH och Stockholms universitet. Hon menar att motivationen kan bli forcerad om den kommer ur en känsla av att man inte duger som person om man inte är bäst.

– Att om man inte vinner tävlingen, får A på provet eller alltid är duktig på jobbet så är man inte värdefull. Det blir en tvångsmässig och anspänd strävan och ett prestationsdriv som kan skapa stress.

För att prestationssträvan inte ska bli en destruktiv kan man försöka hitta sina inre drivkrafter och värderingar.

– Rikta fokus på uppgiften i sig, och vad som är roligt med just det du gör. Försök locka fram den inre motivationen, nyfikenheten och lusten för uppgiften i sig, och gör så att det viktiga inte är klappen på axeln, utan det som faktiskt är roligt och meningsfullt med uppgiften. Den inre motivationen är mer långvarig och gör att du bibehåller ditt engagemang längre.

Vi återgår till exemplet med fotbollsspelaren som får ”för lite speltid”. Mikael Wallsbeck menar att man för att hjälpa den personen att komma framåt behöver arbeta med ett uppgiftsorienterat klimat, snarare än resultatet.

– Om du sitter på bänken så finns det jättemycket du kan jobba med. Egot måste inte bara vara resultatstyrt. Jag träffar idrottare som sitter på bänken i perioder men som mår bra och utvecklas i sitt idrottande. Det handlar inte om att ge upp, utan om att vara smart.

För att skapa inre motivation menar Mikael Wallsbeck att man måste fundera på varför man gör det man gör. Och även om exemplet ovan handlar om en elitidrottare så kan samma sak gälla för gemene man. Om du gång på gång försöker komma i gång med träningen men misslyckas kanske du måste byta inställning och fundera på varför du gör som du gör.

– Man måste stanna upp och fundera på vad man vill. Varför börjar jag träna? Är det för att andra säger att jag borde göra det? Då kanske jag måste hitta någonting i mitt inre som gör att jag vill.

Den inre motivationen till varför man vill träna är viktig för att hålla i gång vanan. Foto: Henrik Isaksson/TT

Att vilja prestera bra är förstås inte dåligt i sig. Det kan också ge en känsla av kompetens hos en person.

– Problemet är om du upplever att ditt värde hänger på dina prestationer, att allt blir resultatbaserat på bekostnad av det lustfyllda. Det kan leda till att man sätter upp rigida regler för sig själv att alltid prestera bäst eller aldrig tumma på perfektion, och det blir väldigt obehagligt att gå utanför dessa snäva regler, säger Victoria Blom.

Prestationsbaserad självkänsla innebär att man har en låg självkänsla, där man känner att man inte duger ifall man inte presterar bäst på varje uppgift. Enligt Victoria Bloms studier har hög prestationsbaserad självkänsla en koppling till symtom på utbrändhet. Och den typen av självkänsla kan grundläggas tidigt.

Men det finns sätt för vuxenvärlden att försöka skapa en inre motivation i barn och unga.

– Hela samhället, och inte minst idrottsvärlden och skolan, basunerar ut ett budskap om att det är viktigt att vara duktig. Och det spär ju säkert på det här. Det är såklart läskigare att göra misstag eller att våga fråga när man inte förstår, om man är i en miljö där det är uttalat att man inte får misslyckas, säger Victoria Blom och fortsätter:

– Det man skulle vilja är att man fokuserar på att det ska vara roligt, på ansträngningen och utvecklingen snarare än på resultatet och om man vann.

För någon som lider av en rädsla för att misslyckas kan det fungera att försöka byta strategi:

– Vi jobbar med att utmana ”livsregler” som man kan ha satt upp: att testa att inte vara förberedd till tänderna till ett möte eller att ställa en ogenomtänkt fråga och inse att det inte betyder att alla kommer att tycka att man är helt oduglig som person, säger Victoria Blom.

Hon säger också att man som närstående till en högpresterande person kan hålla koll på vissa varningstecken:

– Om någon är väldigt rädd för att misslyckas, och blir väldigt rigid i sitt sätt att vara för att inte riskera att misslyckas. Det kan också vara kopplat till ett stort kontrollbehov, där det blir läskigt med situationer man inte har benkoll på för att man då kan misslyckas. Och om man märker att någon inte grundar sin känsla för vad som är bra i sig själv, utan utifrån vad andra tycker.

Att försöka hjälpa till att bygga upp en känsla av kompetens och autonomi är ett annat sätt att skapa positiv motivation hos en person med ett destruktivt prestationsdriv. Att bidra med en positiv miljö där det finns psykologisk trygghet och tillit, ett tillåtande klimat med högt i tak och där man litar på att alla gör det som är bäst för uppgiften. Det främjar både inre motivation, långvarigt engagemang och skapar en bra inlärningskontext.

– Man skulle vilja att tränare, lärare, föräldrar, chefer fångar upp det här och inte kommer med gliringar när en person vågar testa att göra misstag, släppa lite på kontrollen eller inte alltid säger ja till alla uppgifter. Att möta personen på ett bekräftande sätt när hen utmanar sina invanda beteendemönster.

Om man känner prestationsångest i en viss situation – till exempel jobbet – kan man försöka utöka andra områden som intresserar en.

– Fokusera mer på familj, vänner, fritidsintressen. Så att inte självbilden står och faller med prestationen på jobbet, säger Victoria Blom.

Motivation är ju i de allra flesta fall någonting positivt. Men samtidigt kan det vara svårt att se när en problematik kryper in i en högpresterande persons liv. De flesta sätter sig nog inte en vanlig onsdag och funderar på vad det är som driver en att alltid prestera.

Men det kanske man borde göra, menar hon.

– Fundera på vad som driver dig: Vad är viktigt och meningsfullt för mig? Är jag ibland alltför nitisk och rigid i mina regler för hus saker ska göras?

Mikael Wallsbeck säger att den yttre motivationen kan behövas i vissa fall. Det är inte så många som njuter av uppgiften att stå på en crosstrainer. I stället gör man det för att leva längre, även om det inte ger glädje i stunden. Och även tävlingar fyller en funktion.

– Det är klart att man kan tävla. Problemet är att om det får för stort fokus så tenderar idrottsledarna att missa den inre motivationen. Man fokuserar bara på att ”vi måste öva avslut inför morgondagens match”, i stället för att se till processen och omtanken inom laget.

Det finns såklart välmående vinnarskallar, säger han. Men om man märker att någon som vanligtvis är tävlingsinriktad och verkar tillfreds och glad över sina prestationer plötsligt börjar få en personlighetsförändring är det läge att försöka hjälpa personen.

– Det kan vara att de börjar träna mycket mer än de brukar, eller tvärtom: att de blir tysta och inåtvända. Det man kan göra är att erbjuda sina öron. Visa att du har uppmärksammat förändringen och hur personen mår, säger han.

Källa: DN.se, 22 juli 2021
Länk

Comments are closed.